Skärp dig, Amour

Nu har jag landat här framför datorn med en kopp te och undrar lite halvt vadfan det var som hände. Jag och min familj var på kryssning från igår till idag. Vi åkte Birka Paradise. Det var mysigt. Själva båten är ju helt okej, människorna som åker den är ju en.. klass för sig, så att säga. Det som var mys var att vara med familjen, plus i kanten var att jag fick en ansiktsbehandling, ett läppstift, ett nagellack och lite vitt vin till maten.

Det strömmar ut metalmusik från min brors rum. Låter ungefär som skrik, muller och ångest. Jag börjar tröttna på det här nu, det är alltid så att jag får säga till honom att sätta på hörlurar. (Jag skriver det på msn såklart, för jag orkar ju inte gå de tre metrarna till hans rum och knacka på. Jag skyller det på såret jag har på knogen på mitt vänstra pekfinger som gör att jag inte kan knacka på dörrar för tillfället. Det är nog infekterat, jag klämde ut var ur det härom dagen. Det var gulgrönt. Fast nu ser det iofs bra ut så det kanske ordnar sig.)
Jag skulle kunna skriva värsta utläggningen om varför jag ogillar metalmusik och inte förstår den men det räcker med meningen som jag fortfarande inte satt punkt på för den förmedlar lite budskapet

.

Det är jobbigt att vara kär i någon som inte är kär tillbaka. Det är jobbigt att inte vara kär i någon som man kanske borde vara kär i. Det är jobbigt att bli hatad för att man inte är kär.
Varför kan inte kärleken bara skärpa sig och rikta sig till rätt personer?

Seriöst. Skärp dig nu, Amour.

Burkstatus
Position: Står fortfarande på skrivbordet.
Innehåll: oförändrat.
Burken har fått en vän. Ett äpple som är helt orört som jag inte vill ha men som skulle kunna ätas trots att det är lite brunt.

Jag tror jag går ner med burken nu, och äpplet. Det här har gått för långt.

/inkzor

Hmm

Okej. Jag lägger nu upp en video som jag spelade in, ja.. nu. Jag har faktiskt pyjamas på mig.
Sjunger en bit ur en egenskriven låt. Kanske tar bort den här videon senare, tycker sånt här är ganska jobbigt. Det är därför jag sjunger så tyst. Men ni får vara snälla. Kanske lägger upp fler videos.
Fnöskel.





/inkzor

Burken

Jag har en burk. Den tog jag med mig till skolan för sisådär tre veckor sedan, för i den förvarade jag några vindruvor som jag sedan avnjöt. Jag la burken i mitt skåp och sedan glömde jag bort den där. Nu hittade jag burken efter att jag rotat runt lite bak i mitt skåp på jakt efter det som kunde avge den speciella doft som hängde i där. I burken, som består av mjölkig, genomskinlig plast med ett blått lock, också i plast, finns numera en grågrön vätska som täcker botten, grenen som vindruvorna var på, några skrumpna och mögliga vindruvor som numera ser ut som oliver som jag nog inte åt upp eftersom de antagligen var de där störande, mjuka eller bruna druvorna som låg längst ner och som man sedan bjuder någon intet oanande stackare på, och förmodligen en doft som inte är särskilt behaglig.

Jag har inte vågat öppna burken. Jag tog hem den igår och den har stått på mitt skrivbord sen dess. Jag har satt min Sex and the City-box på av någon anledning, vill nog inte att något ska kräla sig ut antar jag. Jag vågar inte riktigt ta ner den dock för jag skäms, min far skulle säkert tycka att jag var ett mycket ohygieniskt och oansvarigt barn om jag visar den och låter mig säkert inte flytta hemifrån förräns jag är 35 och fullföljt en kurs i vanligt hyfs. Jag vill gärna flytta hemifrån vid senast tjugo års ålder, tack.
Så nu står den på mitt skrivbord. Ibland lyfter jag upp den mot ljuset av min skrivbordslampa och fascineras av innehållet, som är fascinerande! Jag menar, naturen och jag har skapat ett monster! Ett exemplar värt att visa för icke-befinnande NO-läraren!
Men.. mest står den bara där och ger min själ en molande känsla av skuld.

Jag har dåligt självförtroende i mitt bloggande. Jag vet inte riktigt vad jag är för en bloggerska och jag vet inte vilken stil min blogg har. Den bara är.. Det kanske räcker? Vilka som läser den? Jag vet inte, ett par vet jag. Jag har ingen mätare så jag kan inte se hur många heller. Om ni har några synpunkter får ni väl gärna påpeka det liksom.

/inkzor

Fint pladder

Ika i Rutan sa en tuff sak, ungefär såhär:
"Om man inte kunde bli rädd, då kunde man inte bli modig. Nä, alla hjältar, alla är dom rädda. Poängen är att dom gör någonting ändå."
Det är jävligt sant. För övrigt så är Ika i Rutan jävligt ball. Egentligen är ju hon ganska mode-enlig. Om hon skulle gå på stan idag skulle alla tycka att hon var en otroligt cool en med stil. Ika i Rutan var ett barnprogram, på typ 90-talet, för ni som inte vet. Hon är typ för övrigt en av de vackraste kvinnor jag sett.

Jag älskar Matilda. Imorse kom hon till skolan efter att ha varit sjuk sen i fredags (som jag, typ) och bara pratade strunt och så började hon skratta åt sig själv. Det fick mig att skratta för hon har världens härligaste skratt och sen kunde vi inte sluta. Jag skrattade mig genom lektionerna fram till lunch för att jag hade en fnittrig känsla i magen, bara på grund av henne. Jag är glad att jag har henne. Man borde skratta mer rent allmänt, så jävla skönt. Bättre än att gråta, även om det slår det mesta ibland.

Jag vill starta ett band men jag vet inte med vilka och jag vet inte vad jag vill spela men vadfan. Bara något skulle vara kul att pilla med. Dom flesta på rytmus startar nya band varannan minut. Jag vill också dansa, för det var det längesen jag gjorde. Jag vill dansa wienervals till pomplamoose's version av "My favourite things" för den går minsann i tretakt.

Tänkte försöka publicera det här inlägget. Har suttit i ungefär en timme och försökt komma på något vettigare att skriva men det gick inte.

Jo, jag är trött på alla äckliga flugor som kommer med i kvarnås ekologiska produkter som sen lägger ägg som blir till små vita larver som krälar i taken. Det är vidrigt, må jag säga.

/inkzor

WE ARE FAMILY

Familjer är underliga. Egentligen är det rätt fantastiskt när en grupp människor faktiskt fungerar tillsammans. Ofta gör de ju inte det, många familjer splittras och bildar nya. Man växer upp tillsammans och formar på det sättet liknande värderingar till viss del, och annars får man nya influenser utifrån men dom åsikterna filas och slipas ändå av familjemedlemmarna vid matbordet. Vi diskuterar alltid vid matbordet i min familj eftersom vi har olika åsikter om vissa saker, t. ex musik, religion och inställning till människor i största allmänhet. Jag undrar vad andra diskuterar vid sitt matbord. Någon borde skriva en bok om det..
En annan sak som är intressant är vilka konstiga saker som kan vara lite smått tabu i vissa familjer. I min familj ska man inte använda nässpray (djävulens avkomma, förihelvete!), nejmen min far säger att nästäppan bara blir värre av det så nejnejnej. En väns far har utsett några få budord för sina barn och det är bland annat att de inte får bleka tänderna för det är minsann ypperligt farligt och kan fräta sönder och sånt. En annan vän använder inte mikro, ever ever, då hennes mor strängt påstår att maten man mikrar dör och att alla näringsämnen brinner upp.
På det stora hela så det är ju rätt kul med familjer. Se hur de behandlar varandra och vilka traditioner de har.

EGENTLIGEN ÄR VI JU ALLA EN ENDA STOR FAMILJ OCH BORDE BEHANDLA ALLA SOM JÄMLIKAR OCH ÄLSKA VARANDRA FÖR DOM VI ÄR INGEN ÄR PERFEKT NEJNEJ JA FAKTISKT VI BORDE *Rycks ut ur strålkastarljusets sken med hjälp av onaturligt lång käpp som greppar tag runt halsen med handtaget*

Jag firar att jag har fått min älskade mobil med kamera tillbaka. Det firar jag med en egobild, som för övrigt är redigerad på picnik.com som är en asbra sida, och gratis. Myes.

/inkzor

Ett kort, tråkigt inlägg bara för att jag inte orkar skriva om det ämne jag tänkt på, kanske gör det senare.

Nu är jag feberfri! Är fett stolt över mitt immunförsvar, det är väldigt starkt. Dock så verkar jag fått öroninflammation, ganska mycket nostalgi över det konstigt nog. Hade det jättemycket när jag var sisådär 3-4 år. Då hade man bomull i örat och en halsduk knuten runt huvudet, över örat, så tussen satt bra intryckt. Fan vad smärtsamt det var. Satt uppe hela natten, med pappa eller mamma, och kollade på filmer som "Barbapapa" och grät sönder mig. Nu tar jag värktabletter vilket hjälper.

Dagens visdomsord från mig: Det finns svåra saker här i livet. Att finna lycka, att känna sig trygg i sig själv, att göra rätt. Det svåraste av allt dock är förmodligen att lyckas blanda god saft.

/inkzor

It will never fail to amuse me.