Don't call my name don't call my name, Leonardo

Varför vill den här snubben lägga till mig på facebook? Han heter Leonardo och kommer från Venezuela, men är anställd av elite model management i NY där han just nu bor på manhattan. Bilden ovan är en av hans profilbilder. Känner mig lite kluven. Så jag skickade ett meddelande till honom (och ja, jag har fortfarande fb på franska):

Ingrid Malmén 31 octobre, à 12:47:
You wanted to add me, do I know you?

Leonardo Corredor 31 octobre, à 12:51:
accept me !

Ingrid Malmén 31 octobre, à 12:52:
why? haha

Leonardo Corredor 31 octobre, à 12:53:
because Im LEONARDO CORREDOR so


Eeeeh... Jaha. Där ser man. Om man skriver in Leonardo på google kommer han inte upp i alternativen, men däremot om man skriver Leonardo C så kommer han upp som andra alternativet. Känd snubbe.. w/e, drygfan.

Ingrid Malmén 31 octobre, à 12:59
Good for you.

Leonardo Corredor 31 octobre, à 13:00
ACCEPT ME INGRID

Nej.

/inkzor

Spitt

Sitter hemma hos Jesper. Jonas står utanför toaletten och Jesper på andra sidan dörren, och de diskuterar, på svengelska, vad som skulle hända om Jesper öppnade den låsta dörren då Jesper just dregglat ganska hårt Jonas i ansiktet medan han låg på golvet. Jonas verkar vara hämdlysten.

Jonas: "Ålrajt, if aj spitt itt in yår hand and then you smet itt inn yår fejs."
Jesper "*Mummel.* Aj have rajts you knåw"
Jonas: "No you dån't, you just spitt mi in de fejs, that erejses all de rajts in de wörld."

Det här har hållit på i snart fem minuter.
Dagen har varit fin. Jag har varit med Ebba på stan och shoppat, på bussen in träffade vi ett fyllo som delade med sig av sin livserfarenhet. Han skyllde sin illvilja emot uppförsbackar på sin höjdskräck, och tyckte att musiker borde börja knarka igen. "Se bara på The Beatles, lite röka med måtta är bra." Sen gick jag till teatern som tydligen var stängd för lovet, gått tillbaka till Ebba som nu var i gamla stan med min mor, moster och morbror med familjer. Sen mötte jag upp Matilda, Jonas och Jesper och sen hände lite saker däremellan och sen hamnade jag här. Ska snart hem.

/inkzor

Och mindre

Jag litar inte längre på min tillvaro ju. Det är speciellt att äntligen se, att äntligen röra, röra om, bli berörd, samtidigt som det frigör låser det mig. Jag kanske trampar snett för varje steg, kanske inte går alls. Jag kanske bara reflekterar andra människor trots att min spegelbild har aldrig varit så klar. Mina brister är solstrålarna mellan löven. Jag frågade min mamma idag om världen alltid varit såhär dålig, och hon svarade att den blivit bättre. Jag är skitförbannad på detta jävla tonårskrisiga svårmod, övermod och moder jord som bara spårar. Jag kan inte skriva för att allt kommer i vägen, även du som bara är i allt detta. Och mina ord blir bara mindre och mindre.

/inkzor

Alltså nej

Amen gissa vad jag gjorde när jag skulle sticka ut och springa nu Innan det blev mörkt? Gick och la mig och sov en halvtimme såklart. Väcktes av min kära bror som satte på fin metal musik. Förstår inte vilken glädje man får ut av slag på symbal och baskagge i varje taktslag.
Nu är det mörkt. Nu ska jag ut och springa.


/inkzor

Musikal

Är så glad att det är lov. Har varit så sjukt trött den senaste veckan. Försovit mig och sovit middag, varit trött och arg på dagarna. Inget liv för en ungdom som jag. Tror det kan vara protein/järnbrist, med tanke på mitt nya liv som vegetarian.

Idag var det ju slut med melodifestivalen, och då passade SceMu-lärarna på att starta upp ett nytt projekt, nämligen att vi ska göra en musikal. Romeo och Julia. Så alla tvåor, som satt i samma sal där syret hade tagit slut på två minuter, delades upp och skulle diskutera vilken tolkning som skulle göras. Det spårade ju, det finns oändliga möjligheter. Kolla bara Disney liksom, eller west side story, eller grease, eller alla andra filmer. Det kan vara vad_som_helst. Lars Ohly blir kär i Reinfeldt, , en ko blir kär i en häst, en orch blir kär i en alv (men alver var ju orcher från början ndnseoghdfgknööö), Julia är död under hela filmen och Romeo är nekrofil, en såg blir kär i en hammare, alltså.

Min inställning är väl sådär. Jag vill spela i pjäsen, inte sköta ljus eller vara bakgrundssångerska. Har aldrig fått en bra roll i en pjäs någonsin och lär inte få det nu heller så jag är rätt likgiltig. Lär bli glad om jag får spela en gran. Nejmen skämt åsido, det är bara jag som längtar efter bekräftelse inom teatern erkänner jag. Skulle vara så himla roligt att få spela en roll som verkligen visar sådana extrema känslor, vare sig det är ilska, sorg, kärlek eller galenskap. Så jag får väl kämpa för en större roll i pjäsen helt enkelt, även om det inte blir Julia.

/inkzor

If yoooooooooouuu

Kom precis hem från Rytmus Schlagerfestival nr 2, som jag uppträdde i. Tog just av mig korsettskärpet och känner en otrolig lättnad över att inte ha en ihoptryckt bröstkorg längre. Låt bilringarna finna ro efter en kväll iklädd guldperuk, uppfylld av tonartshöjningar. Det var bland det roligaste jag gjort faktiskt. Har varit ett underbart dygn. Gårdagskvällen också, i ett rum upplyst av gatlyktor där jag önskar att jag kunde stannat.

Slog av en bit av min framtand igår också. En minimal flisa i och för sig, men dock. Slog av den på min mick när jag sjöng. Ballt. Yrkesskada.

/inkzor

Eh

Shit vad jag försov mig imorse. Vaknade en halvtimme innan jag började. Lackade som fan. Shit. Men jag var klar på 20 min, duschade och allt, drog och kom en halvtimme sent. Det var fan bra jobbat. Då var det studio, och bandet satte låten på första tagningen. Det var så sjukt awesome. Roligt att sjunga i studio också, känns lite som att man lever på "The popstar"-side of life.

Tuggar tuggummi. Såna där stora, hubba bubba med jordgubbssmak. Fast det är V6. Får fan kramp i käkarna, men jag gör awesome såpbubblor. Nu ska vi repa.

/inkzor