Utan riktning alls ens

Jag känner mig inte ens ensam. Jag är bara rädd för att glömma bort hur det är att vara kär. Jag kommer inte ihåg hur det känns att vara tillsammans med någon. Eller jag gör nog det, men jag kan inte föreställa mig det idag för jag tror att jag skulle hantera det annorlunda idag. Jag skulle vara mig själv mer, för jag vet vem jag är. Jag skulle nog vara allmänt mer lugn. Sedan att jag är feminist och sedan trånar efter män på tunnelbanan som är 1.90 och har mörka lockar som säger "Jag skulle ta hand om dig." kanske säger en del om hur dubbelt det kan vara att vara Inkzor. För å ena sidan vill jag verkligen jobba och tjäna pengar men en annan del undrar vadfan pengar har för värde egentligen. Och den ena sidan vill bli musikalartist medan den andra säger åt den ena att jag egentligen borde utnyttja min akademiska läggning och bli språkforskare. En skulle kunna skriva ut hela ens hjärta här på bloggen men det finns inget att säga. Det är så det är just nu.

/inkzor