Såhär det är såhär

Jag är så tråkig. Pluggar, arbetar, sover. Träffar inga. Sitter inne. Tänker inte så mycket. Såg Black Swan igår, på toppen av det, och den är ju äcklig som få. Satt och höll andan hela filmen. Gränsen mellan verklighet och hallucination, imbillning, var så snyggt gjord. Det envisa krafsandet på axeln som var där i bakgrunden, en påminnelse när man nästan tänkte "men bli inte sjuk, du vill ju det här, fortsätt!". Kom ut och kände att jag är en hamster, runt runt liksom. Varför pluggar jag? För att. Varför jobbar jag? Därför. Bättre än så blir det inte. Eller jo. Pluggar för att kunna utbilda mig, inte för att förändra världen utan för att kunna göra det jag blir lycklig av. Kanske hjälper det några att det ofta innefattar att hjälpa andra. Jag jobbar för att ha pengar. Med pengar kan jag köpa grejer i sommar för att det kanske gör tillvaron lite mer fri och lätt, jag kan gå på dans- och teaterkurser i höst och skaffa körkort för att ja det ska man väl göra. Men ni vet, jag blir så arg på mig själv. Ett träd välte imorse på vår tomt för att det blåste så mycket och som tur var så välte det åt ett bra håll, så det inte kraschade på vår lillstuga. Vill inte vara trädet som inte har några ordentliga rötter i marken, som till slut faller mitt i natten, utan att någon står där och skriker "TIMBERR!".

F. ö: När jag tänker på dig så mår jag illa. Jag skrev en låt om dig, ja, där har du, och den är jävligt bra eftersom den spårade iväg till att inte handla om dig längre men jag kan inte spela den mer för egentligen så handlar den ju om dig så då mår jag illa när jag spelar den. Visst, du har inspirerat och så, men nu ska du väck innan du tar över.

Nu ska jag måla.

/inkzor