Fullt nederlag, uppgivet andetag

Vad är grejen undrar jag nu när jag insett mitt fulla nederlag i att minnas min pin-kod till kreditkortet. Jag har alltid kommit ihåg den. Bara för att jag blandar ihop den med min portkod (som helt ärligt har typ samma siffror i annan ordning) och dessutom inte behövt andvända den under hela Greklandsresan. Det är surt. Nu blir "HEJ SEB jag har fyllt 18 så jag ska få ett ascoolt digipass av er nu för jag har fyllt 18 AND SHIT ansvarsfull ungdom men jag har också glömt min pinkod LANGA NY JARRÅ!?" på måndag på Karlaplanskontoret. Med tanke på dagens jävla extra extra säkerhets utifall att ultimata system lär man typ behöva komma ihåg namnet på sin mosters gosedjur som hon aldrig faktiskt hade men önskade sig julen '75 samtidigt som man hoppar hopprep genom en labyrint. Hoppas på leg och ett nytt kort på brevlådan inom ett par dagar dock.

Idag har jag gått en mil, ätit lunch med Sonia på Hermans loovveeelyy och sedan hängt i Bålsta hos Sara med Sonia och andra härliga människor. Vi åt hemlagad pizza, drack vin, trackade en chihuahua vid namn Armani som rymt (det var inte Kenzas) och spelade trivial pursuit. Bra kväll, najs kväll, Sara är snäll. Imorgon ska jag övningsköra, springa, äta födelsedagsfika hos Joels Sara och sedan träffa Linnéa. Exakt i den ordningen. Skönt, då vet jag det. 


/inkzor