Nu är jag alltså i Bohuslän och kommer vara här ett tag

Jag ligger i min kusins säng och lyssnar på tre klockor som tickar alla samtidigt. Jag har inatt sovit väldigt konstigt. Jag skulle upp klockan fem och tanken gjorde att jag inte kunde gå och lägga mig. La mig vid tolv. Mellan tolv och två sov jag inte, mellan två och tre somnade jag och vaknade för att gå och kissa två gånger eftersom jag stressat i mig massa vatten och vid tre så vred jag på mig och blundade men då ringde klockan och så var det dags att gå upp för tydligen var klockan fem då. På tågresan ned åt jag frukost som jag hade gjort kvällen innan till mig själv (som jag beskrev i tidigare inlägg). Aspretto (utan espresso). Sen kunde jag inte sova. Dels för att en snygg kille jag sett på perrongen såklart satte sig lite längre framför mig och dels för alla anledningar till att jag inte kunde somna inatt. Liksom: intimitet får mig att känna mig äcklig för jag har aldrig varit intim med någon som älskar mig nu i vuxen ålder så jag hamnar i gamla roller där jag inte känner igen mig. Jag var 13 när jag och Martin blev ihop. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med. Jag undrar verkligen hur det skulle vara med någon som genuint älskar mig nu för den jag är när jag är självsäker och redo att verkligen ge och låta någon ta emot hela mig. Men det händer ju inte för när man är intim med någon är det oftast i början av en relation, när man håller på att lära känna varandra och inte kan slita händerna från varandra ens med slip och hot om apokalyps, helst i kombo. Poängen med det är att det är då man etablerar hur man ska ha det i sängen och om man då råkar hamna i en gammal roll igen för att man inte har en aning om hur man annars ska hantera intimiteten så är man fast i gamla vanor igen. Är lösningen då att vänta med intimitet? Nej för det står man ju inte ut med och då är man dessutom ultrakonservativ. Jag får väl helt enkelt vara ärlig från början, med den killen den dagen när jag rider iväg på hästjäveln på tjejsadel så jag inte grensar hästen så den får fittan i ryggen. Prinsen fick man ju i alla fall till slut. Det var inte det som hände nu, det var inte han som kysste mig, och jag vet inte om det ens är kul att fortsätta spela den rollen bara för att jag inte har något annat för mig eller om jag ska skita i det och vänta i en glaskupol brottandes med närhetstörst medan sju dvärgar lägger blombuketter runt mig, idealiserande och helt sonika.

Det har varit rundgång i mitt huvud. Nu kör jag utmattningsmetoden. Kommer nog slockna så fort jag släckt lampan. Trots att jag sovit minimalt inatt är jag ändå den som släcker sist!!? Varfor allti den?

Den här killen visade Ebba för mig idag. Jag tyckte det var svinkul:


/inkzor