John(ossi)pappa

Efter skolan idag kände jag inte för att åka hem och sätta mig.. här.. framför datorn. Därför följde Linnéa med mig ut på äventyr, till abonnerade museum som kostade en massa pengar. Inte kan en fattig student få avnjuta lite kultur inte. Jag vill ju inte påstå att det är viktigare än att moderatjävlarna får lite extra pengar i fickan av skattesänkningar. Nejnej. Jag unnar er det. (I mitt huvud pågår en revolution.)

Utanför Nationalmuseet la vi oss på trappan i solen och skrattade och lyssnade på opera och sjöng. En äldre herre berömde oss för vår sång och vi tackade lite generat för jag är inte van att få komplimanger av främlingar i Sverige. Vi förklarade att vi gick på musikergymnasium och utbildade oss till sångare, varpå han sa att hans son också sjöng. Han sjöng rock och hette John och hade ett band som hette Johnossi och han undrade om vi kände igen det? Vi fick deras senaste skiva som Johns pappa plockade upp ur bakluckan och sedan gick vi vidare (ja mamma, det ringde lite varningsklockor när han bad oss följa med till hans bil men jag stod på ganska säkert avstånd och bland människor). Jag undrade lite vad som hände. En stolt pappa, tror jag minst sagt. 

Det känns som om det enda jag har kvar från sommaren är marabouchokladkakorna under min säng och dom vill jag inte ens äta för då mår jag säkert illa. Jag liksom ger bort dom till alla jag känner men då blir det ingen sommar kvar till mig.

Dagens hatobjekt: Lakan. Jag är besatt av att dom ska vara släta och raka och mina fötter ska inte behöva släta ut dom själva för då flyttar man bara bort skrynklorna och det funkar inte för om man flyttar på fötterna då är dom där igen. Det är därför skrynkliga lakan får mig att må dåligt. En blir ju instängd.

Mitt huvud är upptaget just nu. Var god ring tillbaka lite senare.

/inkzor