Vad jag tar med mig

Vet ni vad jag tar med mig från året som 17-åring in i nästa år?

Vetskapen om att jag är starkare än jag tror, och det kan vara en ganska bra sak att veta när jag nu ska in i vuxenvärlden.

Jag har varit olyckligt kär, sökt två folkhögskolor med allt vad det innebär i form av förberedelse och sedan befunnit mig i en extremt utsatt situation där jag gav så bra jag kunde med tanke på sjukdom och omständigheter, bara för att få veta att jag inte kommit in på någon av dem. Jag har upplevt extrem avundsjuka utan att låta det gå ut över någon annan förutom mig själv och ska jag vara helt ärlig har det ätit upp mig inifrån lite. Min kropp har reagerat på stressen som skolan inneburit för mig det senaste året och beter sig fortfarande annorlunda. Jag har jobbat på coop parallellt med heltidsstudier och utförde arbetet där galant, även om jag där fick ta en hel del skit av både kollegor och kunder. Jag har varit med och arrangerat studentskivor som jag inte ens har kunnat gå på för att jag har brytt mig om att de ska bli så bra som möjligt för min årskull. Jag har blivit behandlad extremt illa av folk som står mig nära men har varit klok nog att släppa det eftersom det inte tjänat något till att fortsätta vara arg, jag har fått sitta hemma när mina vänner varit ute på krogen varje helg och har fan inte klagat och jag har varit singel i ytterligare ett år. Jag har inte kysst någon på ett helt år. Trots allt det här jobbiga uppnådde jag massor i år. 

För under det här året har jag pressat mig själv stenhårt. Jag har avslutat min utbildning, kramat ut den sista droppen ur den och fått MVG i alla ämnen jag haft i år, och då kan jag passa på att säga att jag läst 4 kurser utökat. Jag och Alva anordnade själva en konsert till förmån för WWF och under året har jag arbetat med Live Night-konserterna och fått dem att bli så bra jag kunnat leda dem till att bli nu i maj. Jag har lett Alpacka ett helt år och vi har just fått stipendium. Jag har gått tre danskurser för att jag har velat och prioriterat det även om det inneburit att jag kommit hem sent på kvällen, och i höstas sprang jag tjejmilen för att jag bestämt mig för det, därtill kan jag lägga att jag lärde mig att göra dubbelpiruetter och började övningsköra bara för att jag bestämt mig för det. Jag har spelat min musik på scen och spelat in den, hur läskigt det än känns. Jag har hjälpt vänner och satt dem i första rummet för att jag vet att jag själv skulle velat ha samma stöd, även om det varit tungt.

Och nu blir jag 18 om en timme. Om en mindre än en timme står jag utanför Södra Latins slutskiva och startar mitt nya år med fest, för något mindre har jag inte förtjänat.

/inkzor