Åh spännande livet är då.

Hade ni såna där dagar när ni var yngre att ni brukade bestämma er för att "Idag ska jag vara tyst." Jag hade det för jag tyckte att jag var så jävla jobbig som pratade och skrattade högt och räckte upp handen i klassrummet jämt. Det funkade att vara cool i fem minuter sen var jag där igen. Jag känner verkligen inte så längre, att jag behöver ändra på mig själv. Det har liksom kommit med åren - insikten om att man duger och om man inte gör det så är det de andra som suger. Jag är så glad över att jag har vänner som jag verkligen helt känner att de tycker om mig för den jag är, inte någon jag försöker vara. De känner mig och jag känner dem.

/inkzor