Satellit, satellit, WHOOOOOÅÅOOOOH

Jag sitter i studieverkstan i vår skola. I rummet bredvid sitter en parallellklass och gör nationella prov i engelska B. Just nu gör de listening-delen. Jag känner mig otroligt tillfreds med mig själv, eftersom jag slipper sitta där och lyssna på en odräglig engelsk röst i onaturligt röstläge som pratar om stela saker. Jag slipper eftersom jag tentat. Jag slipper dock inte plugg, för själv sitter jag och skriver en franskauppsats. Den är dock inte svår, man ska skriva två blogginlägg i en reseblogg. Min karaktär är på kanarieöarna, har käkat asgod hotellfrukost, har varit på stranden och i stan och har även träffat en snygg amerikan som heter Jim. Projicering, anyone? Ska döda henne och ta hennes plats.

Känner mig lite låst för tillfället, har ett fast schema med rep, lektioner och deadlines ända fram till studenten som just nu känns som den största deadlinen av dom alla. Igår låg jag och oroade mig för att jag skulle misslyckas med att säga hejdå till alla som jag vill säga hejdå till. Det lär bli lite rörigt. Såhär efter mösspåtagningen har det så sakteligen börjat sjunka in att jag aldrig kommer träffa mina klasskamrater mer och inte längre kommer vara del av den här underbara skolinstitutionen. Känns lite som att inse att man är en satellit som görs redo för uppskjutning. 

/inkzor