Dagens ungdomar, ack åck.

Jag är väl lite trött på några saker måste jag medge. Lite irriterad i hörnen. Orkar inte med fler spel, fler irritationsmoment, att ta hänsyn. Jag vill ha människor i mitt liv som jag inte ska behöva trixa med. "Ska jag höra av mig/varför hör personen inte av sig/jag dissar personen ett tag eftersom personen inte hört av sig/får inte ringa för då innebär det ett nederlag/vadfan betyder jag för den här personen egentligen". GAAAAAAAAAH. Jag blir så irriterad på sånt när man egentligen vet att båda tycker om varandra, man är bra vänner och woho livet leker fast näe för nu sa personen så vadfan och så är det igång igen. Att umgås ska vara kravlöst inte jobbigt.

Att ha vänner ska vara bra, inte ett problem. Varför ska folk ha så jävla mycket heder när det gäller att be om ursäkt/erkänna att man saknar någon/faktiskt berätta att man känner sig upprörd och på så sätt lösa problemet med alla jobbiga känslor? Hur svårt ska det vara? Jag vet inte vem jag menar när jag skriver det här. Det känns bara så allmänt utbrett numera. Det är skitfjolligt och irriterande.

/inkzor