Internationella kvinnodagen.

Vissa vill ha blommor, jag är bara arg. Jag kände att jag behövde formulera min ilska eftersom jag inte hundraprocentigt förstår varför jag är förbannad. Vi tar blom-grejen som exempel. "Här får du en blomma för att du är tjej." Varför har inga män en dag där de får en blomma för att de är män? "För att de inte har kämpat med förtrycket." Jaha. Och varför skulle jag vilja ha en blomma för att just på den här dagen så demonstrerade kvinnorna i Sovjet på 10-talet för frihet och bröd? Ska alla andra kvinnor som gjort någonting för jämlikhetens utveckling försummas? Vi kämpar fortfarande! Slår vad om att dessa kvinnor i Sovjet inte skulle bry sig ett skit om en blomma! "Här." Alltså fattar ni vad jag menar? Det är fel iskruvat, man har inte förstått konceptet.

Om det ska finnas en kvinnodag visar ju det på att resterande 364 dagar på året är mansdagar. Alltså; skaffa en mansdag också om man vill ha en dag då man får en present för att man tillhör endera könet. Att få en present, blomma, ett grattis belyser bara det förtryck vi står under, hur ojämlika könen är. Om man vill dra en drastisk liknelse: Hur lätt är det inte för en förtryckare att buga sig för en slav? Slaven glädjer sig och kan nöja sig med att vara slav ett tag till. Det gör bara slaven till åtlöje, egentligen, eftersom det belyser hur olika de är och hur fel det är för tyrannen att buga sig för slaven enligt samhällets sed. Det gör förtryckaren till åtlöje också, eftersom de är lika fast i systemet där man inte strävar efter personlig utveckling och individens fulla blomning utan vänder sig till normer och övergripande klasskillnader som, både hos slaven och tyrannen, begränsar möjligheterna till en riktig utveckling av förnuft och intellekt. (jag läser just nu Mary Wollstonecraft och kunde inte undgå att ta med förnuft i sammanhanget)

Det är som gentlemän. En gammal opersonlig sed som inte har med individer att göra över huvud taget. Att en man öppnar dörren åt en kvinna visar bara på att kvinnan är svagare. Hur man kan tycka om något sådant visar på en bakåtsträvande anda och... självförakt? Kanske bara trångsynthet.

Internationella kvinnodagen är ju en bra dag I TEORIN, om man firar den med demonstrationer, med aktivism, med att uppmärksamma kampen, som jag inte är ensam om att kalla den. Jag är glad för att det var en fet demonstration idag, trots att jag inte kunde vara med på grund av teaterrep. Jag är överlycklig för allt som går framåt för kvinnor i världen. Dock... kan jag inte lämna det faktum att jag inte gillar det. Jag kan inte komma ifrån att jag tycker att vi skjuter problemet åt sidan, att vi inte tar tag i det. De resterande 364 dagarna glöms bort. Alla dagar räknas! Kalla mig glädjedödare, men jag godtar inte paradoxen att vi hyllas en dag för att vi kämpar för jämställdhet, som borde vara norm.

/inkzor