"Vag maktlöshet i kombination med högt ansvar för den egna lyckan."

Livet är ett självrealiseringsprojekt. Det personliga valet favoriseras och därmed värden som identitet, autenticitet och självförverkligande. Vi uppmanas att bli fulländade individer på det sätt som man får högst status av. Jag ska vara öppen och fri att kunna vara allt på en gång för att jag har möjligheterna. Jag fick ett häfte på psykologin och läste det här och har aldrig känt mig mer hemma i någon text förut. Jag vaknar varje morgon och känner "Måste jag?" och har gjort det ett tag nu. Jag orkar verkligen inte försöka tänka på hur jag ska nå toppen av mig själv varje dag. Att leva varje dag som om den vore den sista fast samtidigt planera inför en eventuell framtid som jag också ska ta för givet. Hur kan man fånga dagen tillräckligt mycket för att samtidigt kunna räkna med en morgondag som kommer ställa mer krav? Hur kan jag vara unik när alla är det? Nejmen seriöst, det är en vettig fråga. Hur långt kan jag sträva för att bli den som har lyckats och inte påminns varje dag om att jag inte har det? Är "att lyckas" samma sak som lycka? Tänk om jag inte lyckas med att bli det bästa jag kan bli och ha så kul som möjligt. Och så dör jag utan att veta det. För man kan dö när som helst och trots det ska jag veta vad jag vill ha för image nästa år när jag ska försöka slå igenom som människa. Man kan dö när som helst men det gör man ju inte.

Hur kan man leva med det? 

/inkzor