Ingen godnattstund, inget lugn.

Det brukar bli såhär på lov att bloggandet hamnar på efterkälken. Nu har jag varit borta så det är väl den största anledningen till att det är inläggsbrist, men hörrni nu ska vi inte deppa mer för det.

Jag har kommit på att jag är en person som gärna ser att saker har en mening/händer av en anledning, eller jag har snarare en läggning för att tänka så. Det tycker jag inte om. Det är ologiskt och lite för religiöst för att jag egentligen ska tro på det. Som till exempel idag när jag var ute på stan och gick in i Beyond Retro-butiken på Drottninggatan och ser killen som var en del av bandet från Ackis som kom och hade clinic för oss på Rytmus för ett par veckor sen. Han spelade sax och jag tyckte att han var svinsnygg och han kollade några gånger på mig och log under spelningen osv osv jag blev lite kär såklart. Så står han där med sina kompisar och goofar sig med olika hattar. Självklart kände jag att det var MEANT TO BE och att jag alltså måste gå fram och på något sätt presentera mig för honom.

Det gjorde jag inte, jag gömde mig istället bakom ett en rad med kläder och smygtittade på honom när han gick runt i butiken och var allmänt swag. Hans kompisar var ju där, tänkte jag, och då kan jag inte gå fram och skämma ut mig. Att eventuellt skämma ut sig inför en person räcker. Jag gick alltså därifrån för jag hittade ingenting jag ville ha, letade lite halvt efter en topp till ett par svinnajsiga byxor som jag hittade idag som jag ska ha på studenten. När jag hade gått en bit såg jag att de gick precis bakom mig. Då ringde jag Linnéa och rådslog om huruvida man ska tro på ödet eller inte och hon sa att hon inte trodde på det, utan bara trodde på slumpen. Det tog några minuter, men efter det la jag av, vände av där jag skulle istället för att fortsätta gå i samma riktning som de gick och kommer nog aldrig att se honom igen.

Om inte..

För jag gillar att tro att om det är meningen att man ska vara tillsammans då ses man igen, och då kanske inte bara av slump och inte heller utav ödet utan att det blir ett undermedvetet mål. Jag kanske söker upp all Ackiskontakter jag har bara för att kunna få chansen att träffa honom igen, men det kommer jag nog inte att göra. Eller? Det har nog bara varit lite mycket nu, efter att en person kommit in i mitt liv som jag glömt för länge sen och som jag nu är helt uppfylld av. Och inte bara vid ett tillfälle, utan flera. Intensivt umgänge som aldrig förr. Jag som trodde att det var ett avslutat kapitel. Sen kan man ju inte komma ifrån att meningen med det kan vara att jag ännu en gång ska lära mig att livet inte är en sagojävel. Ingen godnattstund, inget lugn.

Sen att jag vaknade idag till 15 cm snö gör ingenting för fåglarna sjunger nu och snön blev till vatten. Vad som kan hända på en natt. Efter ett vulkanutbrott kan det snöa, så jag klarar fallen. Vad jag önskar att det vore annorlunda, vad jag önskar att jag var glad.

/inkzor