Jag är minderårig

Är stressad. Mår inte så bra. Kände mig förödmjukad igår när jag gick på andra klassans skivmiddag. Vakten kollade på mitt leg, kollade på mig, upprepade detta flera gånger, viskade något till den som checkade listan, kollade på mitt leg, kollade på mig, frågade: "Är du inte 18?", jag svarade: "Nej.", han utbrast i ett polettenklingadejustned-JAHAAAAAAAAAAAAAAAA. Sen visade dom mig för personalen och introducerade mig med "Det är är Ingrid. Hon är INTE 18.", "Hej Ingrid.", "Hejhej..". När jag kom in frågade bartendern om jag skulle vilja ha något ALKOHOLFRRITTTT att dricka och skåla med. "NEJ JAG VILL HA SPRIT!!" skrek jag då och tog ett glas mousserande och sprang iväg. Nej, jag tog emot ett glas socker blandat med vatten och färgämnen. Det fortsatte så hela kvällen. Flera gånger fick jag hindra mig när jag ville påpeka att jag var MINDERÅRIG, inte ett MISSFOSTER.

Det är väl det att jag tycker det är jobbigt, jag tänker på det en del för varje gång min ålder kommer på tal blir det förvåning/nyfikenhet/hundögon varje gång. Jag har ingen lust att göra en stor grej av det för jag tycker inte om att känna mig utanför i onödan, det gör jag aldrig annars. Det räcker med att jag ofta sitter hemma på helgerna medan alla andra är ute och spenderar sina pengar på vätskor. Jag känner mig jämnårig med mina klasskamrater. I vissa fall känner jag mig äldre.  

/inkzor