Inkzor

Running uphill

Jag är en stressad människa numera. Jag tar alltid två trappsteg i taget och liksom hoppar upp för trappan, jag kissar hårt för att det ska gå snabbare, jag går och äter samtidigt när jag kan. Liksom, jag orkar inte. Om det inte vore för alla krav man (jag) har på att skapa nya relationer och göra allt skolarbete hade jag strejkat och bara legat hemma, men om jag gör det kommer världen typ.. springa förbi och lämna mig kvar. Som Sid's kompisar i Ice Age, de bara drog.
Jag kanske går in i väggen snart, eller blir sjuk. Det skulle vara skönt. Kanske borde avstå från alla former av umgänge i helgen. Jag orkar inte, jag gör inte det. Det är ju mest du som stressar mig. Du gör mig obekväm och all energi jag lägger ner på dig är bara ett stort slöseri. Fan alltså. Jag önskar att vi förstod varandra, jag önskar att jag förstod mig själv.
Apropå vänrelationer så har jag kommit på att jag inte riktigt har någon riktigt ordentlig bästis som jag haft länge. Jag har Sonia, hon är min soulmate, vi har känt varandra i typ 2 år nu. Jag kan tänka mig att vi kommer vara kompisar tills vi dör. Seriöst. Men jag har ingen såndär barndomskompis som jag fortfarande har kontakt med, en nackdel av att flytta/byta skola för mycket. Jag avundas de som har en sådan stark relation med någon.
Jag har också insett att jag inte gillar korv. Varmkorv går bra, men annars är korv bara snusk. Eftersmaken av korv är ju inte najs någonstans. Blä.

Jag ser mina fingrar skriva det här inlägget i min klocka som delvis består av en liten spegel. Mina händer ser ut som spindlar, och spindlarnas ben liksom klättrar runt på tangentbordet, men verkar inte veta var de vill eftersom de tar ett steg mot en tangent men sedan drar sig tillbaka. Ser skumt ut, anyhow.

Nu måste jag göra bokrecensionen som ska vara inlämnad imorgon, först får jag väl typ äta mat. Hejdå.

/inkzor