galonisklädd dagisklass

 

 

Jag har lite kollektivtrafikberättelser. Härom dagen spydde en tjej en halv meter framför mig, efter att hon bett att få byta säte med den som satt framför henne så att hon kunde se fönstret eftersom hon var åksjuk. Detta hjälpte uppenbarligen inte. Jag såg hennes kväljningar leta sig upp ur magen när hon hulkade men jag tittade bort när jag såg hur hon böjde sig över papperskorgen framför mig. Dock kändes det oartigt att hålla för öronen när man hörde hur det landade i papperskorgen. Det är lätt att höra vilken konsistens det som landar i papperskorgen har. Kanske smattrar det som hennes spya, eller så dunsar det som ett helt äpple man slänger eftersom det blivit mosat överallt på ytan av att ha legat i en väska med spetsiga böcker, eller så låter det ingenting som en papperstuss. 

 

En annan incident som hände idag var att busschauffören körde fel. Det var okej med mig för han hittade tillbaka trots att han tog en otrolig omväg för att komma tillbaka, men jag försöker tänka att jag är en förstående i-världsmedborgare som försöker att låta bli att stressa sönder av att en kommer hem fem minuter senare än vad en tänkte från början. Det gick inget vidare och jag skrek "NU KÖR DU FEL IGEN!!" och insåg att alla måste tro att det bor en kaxig latino-woman inom mig. 

En tredje grej var att jag stängde av mina öron när en galonisklädd dagisklass steg på bussen, ren standard, men sen satte jag på dem igen när två flickor satte sig bredvid mig och började diskutera julen. Det var jättesorgligt. Den ena flickan berättade att hon inte visste hur de skulle fira jul eftersom mamman inte ville fira med pappan, även om pappan kunde tänka sig det. Tjejen var kanske sex år gammal. Varför ska hon behöva tänka på sånt? Hon såg jätteledsen ut. Hennes kompis försökte trösta henne genom att säga att om de börjar bråka på julen ska hon skrika TAJM AOUT och gestalta en filmregissör som klipper en scen med sina händer. Det tyckte jag lät som en bra idé. Såg framför mig hur den lilla flickan skulle sitta nöjd bland alla människor som frusit till is och inte längre bråkade. 

 

/inkzor

Överklassdravel

Jag försöker samla kraft till att cykla iväg till gymmet. Det tar kanske tio minuter att cykla dit, men jag måste trotsa vindar som slår till mig i ansiktet med en regnsmäll för varje tramp jag tar. Jag var precis ute och gick med hunden och det var inte nådigt.

Igår hade vi middagsgäster och det var trevligt förutom när diskussionen ledde in på vikten av bordsskick och en av gästerna påpekade till min mamma att jag hade haft armbågen på bordet vid något tillfälle tidigare under middagen, och att det var "intressannggt", varpå min mamma drog igång hela raddan om att hon är den enda i min familj som har försökt uppfostra barnen om att man inte får ha armbågarna på bordet men uppenbarligen har misslyckats. När vi sitter hemma och äter middag brukar jag försöka säga att jag känner mig bekväm när jag ibland lägger upp en armbåge på bordet men att jag inte gör det när vi har gäster eller när vi är på restaurang. Nu motbevisades den teorin och jag blev råförbannad på både min mamma och gästerna som var så oförskämda att påpeka det när vi hade bjudit dem på middag, samt kände jag mig som den keffaste dottern i världen som antagligen fick min mamma att känna sig som en dålig mamma eftersom hon inte lyckats lära sin dotter att man fanimej inte har armbågarna på bordet, även om det är överklassdravel och bara ett bevis på att föräldraskap går ut på hämnd. Detta eftersom mammas föräldrar varit stenhårda med bordsskick och skällt ut sina barn när de haft armbågarna på bordet är det såklart att mamma gör likadant eftersom ränderna sitter i. Det som stör mig ännu mer är hur det kan döma hela ens beteende, eftersom uppmärksamheten hamnar på den petitessen. Det faktum att jag ser folk i ögonen när jag talar med dem, skrattar när ett skämt är tråkigt, inte viftar med besticken, tuggar med stängd mun och inte låter gaser komma ur någon av mina ändar under en måltid, med mera. Det här var ännu ett inslag av Ingrids spännande tonårsliv.

Dagens ord: Flatulens

/inkzor

Det är inte ens kul

Jag känner mig extremt olycklig just nu. Det kanske bara är på grund av skolan, men det är väl inte mindre viktigt för det.

/inkzor

Sånguppspel

För någon vecka sedan sjöng jag Bon Ivers låt For Emma med min a cappella-grupp Alpacka. Då lät det såhär.


 
/inkzor

Wow, det blir verkligen inte roligare

Idag har bestått av att åka till skolan för att sedan åka och hämta min hund några timmar tidigare eftersom min sista lektion var inställd, vilket var skönt för då slapp jag sitta och göra nada host (eller gå och TRÄNA!?!?) i några timmar. Gick med min hund i en timme istället så det fick bli min träning. Nu har jag inte brainstormat lite kring vad jag ska ge mina nära och kära i julklapp, samt inte skrivit utredande uppsats 1 och 2 som ska vara klara på fredag respektive nästa vecka. Däremot har jag kollat på 3 avsnitt av DH. Three is the magic number. Nu ska mitt liv förgyllas av Josefina, vi ska dra och se en pjäs som vår vän Tildes teatergrupp sätter upp. Tur att jag har vänner som är roliga åt mig.

Och den där killen jag snackade om förut var säkert inget och ha för han liknar en alpacka lite smått.

/inkzor

En livskris ryms i en liten liten skål..

Jag kan ge några vidare exempel på varför mitt liv är så tråkigt just nu. Alldeles nyss kunde ni finna mig hemma i min soffa, tittandes på det 3e Desperate Housewives-avsnittet i rad och ätandes godis ur en minimal skål. Detta tyckte jag otroligt mycket om och var hejdundrande nöjd över min lilla skål med godis som jag lyckats skrapa ihop. Den bestod av två gamla godisfiskar, tre polkagrisar från Gränna samt tre bitar mörk choklad. Dessa bitar befann sig alltså i en liten, liten skål som passade helt perfekt för mängden godis som den innehöll. Jag tror inte riktigt ni förstår hur nöjd jag var över min lilla skål och mina uppkurade ben i soffan. Jag kunde inte varit mer nöjd. Jag var mer nöjd än den där guldlock-bruden som till slut fann den minsta skålen med gröt hos de tre björnarna och som tydligen var helt perfekt för henne. Men då kom jag och tänka på att jag inte har köpt en påse lösgodis på kanske en månad nu, och då kändes min skål helt plötsligt för liten. Jag fick lust att gå ut på stan och hitta en sån här kille att dansa med hur länge som helst men det är bara måndag och jag är bara 17 så jag kommer inte in på några klubbar.

För övrigt så är en god bok i en skön soffa med en kopp te det jag längtar efter mest i mitt onormalt stressade liv för en 17-åring med onormala vanor som nog passar bättre för en 40-åring. Jag måste börja jobba på den här tragedi-feelingen som lagt sig över mitt liv. För övrigt 2 så dregglade jag precis ned min tröja med tandkräm igen. Det är inte roligt. Det är otroligt påfrestande att stå där och försöka gnugga bort det vita. I själva verket gör man det bara värre, man får en stor pöl över hela tröjan som blir kall sen när man ska sova och när man vaknar morgonen därpå finns fläcken kvar som en svag skugga. That's the way to start a day.


/inkzor

No I didn't, I made my followers cry

Jag hatar den här bloggen lite för att det enda den är just nu är en påminnelse om vilket tråkigt liv jag har för tillfället. Det mest spännande jag kan komma på just nu är typ min studie i huruvida jag faktiskt kan borsta tänderna utan att dreggla ned mina kläder. Kollar tillbaka på hur min blogg såg ut för ett år sedan och fnissar lite åt de smått underhållande sakerna jag skrev då. Andra rabarber nu liksom. Jag jobbade mitt sista pass på coop idag (förrutom de pass jag ska jobba på nyår) och det känns som att det här blir starten på nya tider. Nu ska jag gå och tvätta av mig ansiktsmasken för den har stelnat så pass att jag knappt kan röra vilken valfri ansiktsmuskel som helst som jag behagar.


/inkzor

Drömmer mig bort, dröm bort mig

Nu sitter jag här med en tallrik som det för en stund sedan var hoummus, paprika och tre bitar parmesan på. Det var meningen att de skulle ackompanjera mig till religionsplugg men det gick tydligen lika bra med facebook. Det känns onaturligt att sätta sig och studera nu. Vetefan alltså, eller fuck Klemens fuck för att citera MoaLee. Vad som hände år 1054 med tanke på kristendomen är så ointressant. För mig finns det inte ens ett skikt av mitt intressespektra som passar, inte en enda nivå på intresseskalan. Samma sak med SAABs framtid, eller vad leadsingern i Lasse Stefanz gör just nu.

/inkzor

Nu ska jag åka och jobba och sen plugga

I know, man, I know.


/inkzor

Vad jag skulle vilja göra imorgon:

•  Vakna utsövd och utan huvudvärk
• Äta en lika god frukost som jag åt idag (fruktsallad, ägg, croissant och te)
• Skriva helt kravlösa låtar om frustration
• Åka in till stan och sitta på en bänk medan jag klappar en låtsaskatt i mitt knä och ser på män i min ålder med fina käklinjer som går förbi
• Baka sju sorters kakor och kanske äta i alla fall tjugo stycken (drömmar, hallongrottor, chocolate chip, havreflarn, shortbread, kolakakor och så kanske mandelkubb)
• Springa sju kilometer på Djurgården, en kilometer för varje kaksort
• Träffa Thandi eller Kattis. Dessa tu har jag inte träffat sen i somras och saknar dem båda väldigt mycket.
• Öva sång, eller gittar, eller båda
• Övningsköra, för det var så kul sist
• Se på minst fyra avsnitt av DH
• Byta mina clarks till en större storlek eftersom mina lilltår tydligen domnar bort när jag har dem eftersom de tydligen är lite trånga
• Köpa julklappar till alla jag känner så jag slipper julrusch
• Äta middag på Hermans med flertalet vänner
• Se på en fantastisk dansuppvisning på kvällen

... Men det jag ska göra imorgon är kanske att studera inför provet på de abrahamistiska religionerna i någon timme, gå ut med min hund, springa kanske fyra kilometer, jobba 15-20-30 och sen sova.

Kissen är tillbaka som profilbild på facebook. Kissen gör mig en tjänst när jag känner mig obekväm med att visa just mitt face på facebook. Kissens face är ändå vackrare än någon annans.

/inkzor

Jag är svag för käklinjer

De senaste dagarna orkar jag inte ta itu med. Jag är trött på att gå upp tidigt för att komma hem sent och lägga mig utan att förstå vart dagen tog vägen och hur jag på något sätt ska kunna somna igen. Jag såg Breaking Dawn pt. 1 igår med Amanda och Linnéa. Större delen av filmen satt jag och viskade följande saker i Linnéas öra, X antal gånger var:

• Det här var inte med i boken. 
• Fan vad snygg han är. Jag vill inte leva längre. (Om Rob, följt av att jag glider ned i stolen för att inte behöva se, och därmed plåga mig själv.)
• MEN VADFAN DET HÄR GÅR FÖR FORT!! Man hinner inte känna smärtan/ångesten/kärleken/ilskan!!
• Alltså.. Taylor är fan sjukt snygg. 

(Jag vill tacka Linnéa för att hon stod ut med mig, men sånt här är fett emotional. Att se filmer man faktiskt har en åsikt om hur man tycker att dom ska vara eftersom man läst boken.)

Det jag sa efter filmen var att jag insåg hur illa jag mådde efter att ha sett hur Bella långsamt genomgick förvandlingen till att bli vampyr. Detta gestaltades genom att man fick se hur hennes hår växte sig glansigare och mer vågigt, hur hennes då håliga kinder blev fylliga och sminkade med rouge, hur hennes ögonfransar växte sig fylligare och permanent mascaratäckta, samt permanent sminkade med ögonskugga, hur hon fick mer kurvor, varpå hon till slut öppnar hennes nu röda ögon och BAM så är filmen slut. I boken kunde man få måla upp en egen bild av hur hon ser ut när hon är vampyr. I min bild ingick inte ögonskugga. I min bild ingick intensiv blick och ett självsäkrare sätt. I Hollywoods bild kan kvinnor bara vara vackra på ett sätt, och att gestalta skönhet på film, via syn, blir lätt endimensionellt och normativt. Insikten om att de medvetet suttit och planterat ideal på ideal på hennes kropp för att det inte går att gestalta skönhet på ett annat sätt gjorde mig ledsen. Det är svårt när man inte håller med författaren om karaktärerna hon skrivit om. När det kommer till kritan är Stephanie Mayer mormon, och man kan inte förbise det liksom. Böckerna är bättre filmerna.


Det får räcka som min bild av hur filmen var. Den som utmärkte sig i den här filmen (och som fick mig att börja gråta för att han såg ut att ha så ont av att Bella dött, real pain) är:

No offence, Rob, men Taylor Lautner skulle inte behöva be två gånger om man säger så, mhm mhhhhmmmm.

/inkzor

Nej nu måste jag väl ändå sova

Dagen har varit helt okej. Började inte förrän halv tre och det var soft som min yogalärare uttryckte sig idag (om hur vi skulle sitta och softa lite efter att vi var klara) men nu vet jag att jag har jättemycket plugg och jag ska jobba fredag-lördag-söndag i helgen. Känns inte så bra, blir lite nervös och ska fundera på hur jag kan göra det så lätt som möjligt för mig själv. Det är jobbigt att veta att jag ska upp tio i sju också. När jag var påväg till bussen efter att jag fikat lite med AlvaMoaLinnéa efter repet så noterade jag i mitt perifera seende hur en mans ben långsamt flög upp i luften, varpå jag kollade bak och såg hur han hade ställt sig på händerna på ett sånt där brandslangsskåp mitt i perrongen. Då kände jag att min dag blev lite bättre men samtidigt lite sämre för fatta vad snorbra det skulle ha blivit om jag antingen gick fram och puttade ner honom eller själv ställde mig på händerna bredvid.

Jag har sångkonsert imorgon så kom! Jag och min a cappella-grupp Alpacka ska uppträda i Rytmus aula. Konserten börjar 17.30 och det är gratis.

Det här är min grupp.

/inkzor

Vad är du förbannad på?

Det finns mycket att vara förbannad på. Jag har en hel lista på min dator. Mina topp 3 just nu är LiveNight, begränsningar och allt som gör mig stressad, men fanimej, när jag tar en kopp te känns det som om allt kommer att ordna sig. För dom här tre sakerna är också dom som motiverar mig att förändra saker. Ingenting kommer att hända om jag litar på karma/Gud/kraften i att sitta ner och vänta på förändring. Fast det hjälper att skrika. Och att kasta saker i väggen. Om man kastar gosedjur är det dubbelt bra för dom är så oskyldiga att det är sjukt elakt att kasta dom så man känner att man får ut mycket mer ondska, plus att dom är så mjuka att de mycket sällan tillför något någon skada. Ilska ska ut, jag kan inte tillåta mig själv att ignorera det längre. Frustration för mig är ofta medlet som tar mig till målet.

Vad är du förbannad på?

/inkzor

Ibland glömmer jag att jag glömmer bort så mycket med flit.

/inkzor

Mina föräldrar är bättre än dina

Nu är mamma hemma och ställer in blommor i min dusch för att vattna dom men låter de sedan stå kvar för att det överflödiga vattnet ska rinna ut och så blir jag skiträdd på morgonen när jag ska duscha och kliver nästan på en pelargon som jag sedan tar bort och så lämnar den kvar en massa jord på badrumsgolvet. Mamma som nu har kramat mig jättelänge och sagt åt mitt huvud att sluta tänka så många dumma tankar.

Pappa övningskörde med mig idag. Det kändes att han är lärare. Han var lugn och pedagogisk och efter en timme gled jag runt på den lilla vändplanen och växlade mellan att backa och att ligga på ettan och gasa runt lite. Jag körde in genom en ganska snäv grind och därefter vidare mellan två bilar som stod parkerade ganska nära varandra, vände genom att backa på en lite större del av parkeringen, parerade och sen körde jag ut igen. Jag fick motorstopp några gånger och jag är jättestolt över mig själv.

Det här inlägget ackompanjeras av en bild på världens vackraste man när han var i sina bästa år. Jag såg en kille som såg ut såhär idag när jag kikade in i en buss medan jag vandrade på väg från Cosmonova med Anton och Matilda. Fick en mini-hjärtattack. Sen släppte jag det som en man och fortsatte med mitt liv. Cosmonova ägde, by the way.

/inkzor

Smulorna längst ned i påsen som du slickar upp och sen undrar om det verkligen var värt det när hälften hamnat på soffan, hälften på tröjan och du blivit kladdig om munnen

Igår var jag på opera med min mormor och såg Carmen.

(Jag har ett munsår uppe i krönet av min vänstra näsborre.)

Ungefär så fokuserad känner jag mig just nu, men det känns som om jag borde skriva något ändå. Jag tror jag menade skavsår, förresten, men man kan aldrig vara säker.

Jag var på opera igår och såg Carmen. Mormor bjöd mig, det var en sen födelsedagspresent som nu lyste upp en tråkig novemberdag.

(November. Justin Bieber? Kan inte fatta att det redan är november. Och det blev 2011 nyss. Vad har jag haft för mig?)

Det var kul att lyssna på den galna musiken, kolla på youtube. Det är en mängd klassiker i den här kända operan som jag kände igen utan att veta att det var just Carmen-kompositioner. Den manliga huvudkaraktären i dramat, Don José, spelades dock av en tjock, kort liten gubbe som jag hade svårt att förstå varför den heta Carmen skulle välja honom av alla män hon har efter sig, även om det är meningen att det inte ska vara helt klockrent eftersom han ska vara lite blyg av sig. När jag blev uttråkad av att sångarna hakade upp sig på att sjunga en fras som "Så bra!" tio gånger i rad så kunde jag titta på musikerna i gropen, eller på scenografin eller kostymerna, eller i taket för där var det vackra målningar. Vi satt på rad fyra, parkett, i stolar täckta av rött siden. Mormor köpte biljetterna efter att någon lämnat återbud! Det har varit utsålt jättelänge, men mormor kirrar biff osv. Har ni varit i Guldfoajén på Kungliga Operan? Ni måste gå dit. Helt magiskt. Tjockt med bling. Magiskt! Något av det bästa med hela kvällen var dock när jag, i brist på brist på tid (alltså tid över) gick in på Gallerian medan jag väntade på att klockan skulle slå halv sex då min mormor och jag skulle mötas. Vad hör jag för toner sprida sig genom i Gallerians förvånansvärt bra akustik om inte Patrik Isakssons vackra stämma till "Du får göra som du vill"? JAG BLEV HELT ÖVERLYCKLIG. Ställde mig vid den lilla scenen där han stod, min oväntat korta flickidol. Som jag har gnolat på hans låtar, och inte förens nu har jag sett honom live. Jag tyckte lite synd om honom men det vill jag helst förbise, upplevde lyckan helt en stund sen kom jag tre minuter sent till mormor.

Idag har varit en bra dag. Jag tränade och kände mig fabulous. Imorgon ska jag, med hjälp av min far, försöka starta en bil. Vi får se hur det går. Jag tror det var min kusin Karin som körde in i grannens veranda när hon övningskörde. Får hoppas att jag har bättre tur med övningskörningsgenen.

/inkzor

Åh, ni skulle se himlen nu. Den är persikorosa och lavenderlila.

Jag är hemma. Har ingen aning om vad jag håller på med. Eller jo, jag har sett på fyra SATC-avsnitt och jag vill laga lite käk och se ett till innan jag ska åka och jobba i fem timmar. Jag är så glad att jag har slutat. Jag har nog sagt det förut. Önskar bara att jag kunde njuta lite mer. Önskar att jag visste hur jag gör det på bästa sätt. Det blir nog bra att jag dansar imorgon. Måste sluta slå knut på mig själv och bara sträcka ut och bort från min hjärna. Mamma brukar krama mig när jag svamlar och sen brukar hon skaka lite på mitt huvud och säga "Huvudet som tänker så många dumma tankar."


/inkzor

Cookie?

Imorgon ska vi ha skolfotografering, typ ett halvår för sent i sann Rytmus-anda. Därför ska jag nu gå och välja kläder, sen ska jag ta fram min SATC-box och kolla på ett avsnitt eller två innan jag somnar. Det sämsta med idag var att det kaosar lite i Liberia i och med valet. Oppositionen bojkottar morgondagens val och idag utbröt en skottlossning i samband med deras demonstration. Min mamma är där men är i tryggt förvar ute på ett hotell i landsbyggden och ska stanna där för det har jag sagt åt henne. Det bästa med idag var a cappella-repet, att jag har skrivit klart psykologiuppsatsen och att jag åt en chokladkaka som var enorm. 

/inkzor

"Såja" är ingen vettig titel

Nu vill jag skriva lite innan klockan slår tolv för då kommer demonerna fram i en minut. Det vet alla.
Några guldklimpar från det här lovet var Bon Iver-konserten, att jag tog det lugnt och lät en dag försvinna i mjukiskläder, att jag hade en heldag på stan med Ebba, festligheter och att Jonas och jag gick och såg utställningen på Moderna i onsdags (och att jag då blev tillsagd att ta av min kånken för att jag kunde slå folk med den). Det som var tungt med det här lovet var att jag hade ett stress-tryck över bröstet i början av veckan eftersom jag var så stressad veckan innan att jag slutade känna efter, samt att jag behövde skriva psykologiuppsatsen över lovet (trots att läraren sa att det skulle vara en uppgift vi skrev på lektionerna i två veckor framöver (så fick vi bara en och en halv lektion på oss, pepe osv)).

Imorgon ska jag starta veckan med att äta en sjukt genomarbetad och god frukost, utan att ta bild på den och lägga upp här, och ligga och läsa DN ett tag. Sen ska jag förhoppningsvis bli klar med det sista på uppsatsen och så bär det iväg till Rytmus och religionskunskap 14:30.

Såhär ska jag se ut när jag vaknar upp i min säng.

/inkzor

Här kallar vi solen för "den"

Jag fryser konstant numera. Det är otroligt störande. För övrigt så ligger min kroppstemperatur alltid lite under 37 grader, typ mer åt 36 grader. Intressant. Önskar jag var på en solig plats nu, fast i skuggan så man slipper ha den i ögonen. Min mamma tänker ta med min pappa till Egypten i januari. Antagligen för att de ska kunna stå ut med varandra, pappa blir odräglig på vintern när det är snö och kallt. Han behöver sol. Dock vet mamma att jag inte åker till Landet af Våldtäkt, sand och kvinnoförtryck så hon har halvt lovat att jag ska få åka till ett annat soligt land på sportlovet med någon vän som förhoppningsvis har råd att följa med, hon sponsrar en del av resan. Och jag är redan borta. Såhär dags förra året var jag i Berlin, ack! Vilka äventyr hon far på!

Fast jag längtar lite till Lucia och jul. Eller lite, snarare mycket.  Det är det enda som gör den här årstiden dräglig - att få sitta inomhus och vara varm medan det härjar orkan utanför och småfåglarna som stannade kvar än en gång frågar sig själva varför i helvete de inte följde med Bosse och Greta Bivråk som drar till Sydafrika varje år. De har börjat sälja lussebullar på Coop nu, ett riktigt jultecken. Alltid något att klamra sig fast vid.

/inkzor

Bon Ivers konsert i Annexet den 4e november

Helt sinnesjukt. Helt galet och vrickat. Två trummisar, en kille som spelade bas/sax/klarinett, en kille som spelade barytonsax/vanlig sax, en kille som spelade keybord/valthorn/trumpet, en kille som spelade på massa slagverk som rörklockor, trianglar, en xylofon och symbal samt trombon, en kille som spelade gitarr/fiol, en annan kille som spelade gitarr/bas/fiol och sen har vi då självaste Justin som spelade på åtminstone 4 olika akustiska gitarrer och lika många elgitarrer, plus ett keyboard och såklart så sjöng han med sin vackra tenorstämma, som ibland strömmade ut genom olika effektmickar och ibland skar rakt in i bröstet med sin klarhet. Nio musiker som alla också kan lägga vackra stämmor som fyller ut hela rummet. Barytonsaxens toner som vibrerar i bröstet tillsammans med baskaggarna, samtidigt som vackra stämmor och ljusare, euforiska blåsmelodier till ett tungt beat bildar en oslagbar kombination. Som kontrast till detta har vi fiolerna och den aukustiska gitarren som ljuder till Justins stämma i en annan låt. En vet inte var en ska ta vägen, vad jag gillade mest och vad jag ville hålla kvar i för evigt. Jag kunde inte värja mig. För mig var det också en enorm injektion av inspiration till hur jag vill spela min musik och vad jag vill spela.

/inkzor

Cirkelargument

Idag ska jag göra ett nytt försök med att skriva psykologiuppsats. Om det inte går den här gången tänker jag bara lämna in ett A4 där det står:

"Det är fysiskt omöjligt att skriva den här uppsatsen på grund av min försvarsmekanism bortträngning, då jag under flera tillfällen lyckas glömma att jag måste skriva den här texten. När jag sedan kommer på det får jag ångest och tränger därför bort det igen."

 och hoppas på MVG.

Ikväll blir det festligheter. Tills dess hittar ni mig i mitt rum. Känner redan hur min rumpa börjar domna bort och att jag tvingar mig själv att bli kissnödig så jag får gå härifrån.

Trodde inte det här om honom...(klicka här)

Dagens fakta: Since 2003, The U.S. spent $980 billion in Iraq, enough to wipe out world poverty for 10 years.
 
 /inkzor

Vad är problemet

Nu ska jag in till stan och träffa Jonas. Fuck psykologiuppsats, jag har verkligen ingen lust. Jag hoppas att den här skeptiska minen håller i sig, tycker att det gör mig till en mycket mer intressant person.

/inkzor

Upon my desk

Jag har svårt för att ha på mig ett par likadana örhängen. Det får mig att känna mig endimensionell och så. Har gärna två olika, men som har lite samma stil såklart.

Jobbigt med ovisshet. Att liksom inte veta hur det ligger till med en annan person. Av ren reflex tänker jag att det är mitt fel, trots att jag är den som blir utsatt för tystnad. Det är ju kul, precis det jag behöver.

/inkzor

Den djupare meningen med locktång

För att fortsätta med temat "Vad Ingrid är förbannad på", så är det den här gången söta brudar. Brudarna som fnissar när killarna kittlar dom samtidigt som de säger "meh, sluuuta" och ler. Brudarna som klär ut sig till sjuksköterska på halloween, bara det att kläderna inte är de mer normala med mintgröna scrubs, utan snarare en uns av latex som täcker kön och bröst. Brudarna som stolt publicerar facebookstatusar om deras nagelförlängningar. By the way, har ni provat att googla "prom" på bilder någon gång? Vad är grejen med att brudarna står på rad i glittriga klänningar i färger som skär sig och lockat hår - helt naturligt? Varför gör man sådääär. Varför ser alla likadana uuut. Varför är dom glada? Varför är det kul att spöka ut sig och konsumera onödiga sakeer? Varför nöjer sig människan med sådan ytlig lycka? Det är väl det som det handlar om. Jag har växt ifrån mina vänner som numera har blivit dom här söta brudarna. Jag står inte ut med att de nöjer sig utan att ifrågasätta. Jag förstår inte varför man väljer att se livet så enkelt. Det här är ingen protest mot smink, det här är en protest mot de sminkade människor som inte valt att ifrågasätta varför de sminkar sig innan de tar på det. Jag vägrar att tro att brudarna skulle välja att ta på sig sin neongröna långklänning igen efter att de tagit av den och faktiskt tänkt på vad den innebär.

 Oroa er inte, självklart är jag jämställd. Jag blir lika förbannad på killarna som håller deras händer.

/inkzor

(Oprah ser ut som en häst)

Nu ska jag följa Ebba till bussen som ska in till centralen och möta mormor. Efter det går jag en promenad, hostar runt i Rensättra. Resten av dagen ska jag skriva psykologiuppsats och så börjar jag jobba klockan 17.00. Kul - verkligen. Är så nöjd att jag sagt upp mig.

Dagens postsecret :

/inkzor

Skriker gör de också, helst när det är bäst att de är tysta

En annan grej jag lackar på just nu är barn i åldern 4-11 år. De är störiga, korkade och självupptagna små människor. Speciellt de som knackar på dörren och kräver godis av en klockan halv elva på kvällen när man står där i pyjamas. Och den enda ansträngningen de utfört är att ta på sig ett par djävulshorn som blinkar. Ungarna har helt klart en skev bild på vad som menas med uttrycket "Lön för mödan."Jag borde ge dem dammtussar nästa gång.

Jag hittade ganska mycket idag på stan, efter en del ansträngningar för att få syn på de sakerna man kunde handla bakom alla kroppar som också var ute och höstlovsshoppade. Eller ja, jag hittade det jag sa att jag behövde. Vinterskor för sjukt mycket pengar, men jag har ingen lust att förlora tårna i år igen. Ack ack. Livet känns så svårt ibland. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Måste få lite snilleblixtar snart. Kan väl börja med att bli frisk från den vidriga höstförkylningen som stör mig lagom mycket och som vägrar ge sig iväg. Kanske sänka mina klassiska krav på mig själv också. Den är kul. (okej mamma, så jag ska inte få MVG i det här ämnet för att jag... ska ta hand om mig själv?)

/inkzor