Smulorna längst ned i påsen som du slickar upp och sen undrar om det verkligen var värt det när hälften hamnat på soffan, hälften på tröjan och du blivit kladdig om munnen

Igår var jag på opera med min mormor och såg Carmen.

(Jag har ett munsår uppe i krönet av min vänstra näsborre.)

Ungefär så fokuserad känner jag mig just nu, men det känns som om jag borde skriva något ändå. Jag tror jag menade skavsår, förresten, men man kan aldrig vara säker.

Jag var på opera igår och såg Carmen. Mormor bjöd mig, det var en sen födelsedagspresent som nu lyste upp en tråkig novemberdag.

(November. Justin Bieber? Kan inte fatta att det redan är november. Och det blev 2011 nyss. Vad har jag haft för mig?)

Det var kul att lyssna på den galna musiken, kolla på youtube. Det är en mängd klassiker i den här kända operan som jag kände igen utan att veta att det var just Carmen-kompositioner. Den manliga huvudkaraktären i dramat, Don José, spelades dock av en tjock, kort liten gubbe som jag hade svårt att förstå varför den heta Carmen skulle välja honom av alla män hon har efter sig, även om det är meningen att det inte ska vara helt klockrent eftersom han ska vara lite blyg av sig. När jag blev uttråkad av att sångarna hakade upp sig på att sjunga en fras som "Så bra!" tio gånger i rad så kunde jag titta på musikerna i gropen, eller på scenografin eller kostymerna, eller i taket för där var det vackra målningar. Vi satt på rad fyra, parkett, i stolar täckta av rött siden. Mormor köpte biljetterna efter att någon lämnat återbud! Det har varit utsålt jättelänge, men mormor kirrar biff osv. Har ni varit i Guldfoajén på Kungliga Operan? Ni måste gå dit. Helt magiskt. Tjockt med bling. Magiskt! Något av det bästa med hela kvällen var dock när jag, i brist på brist på tid (alltså tid över) gick in på Gallerian medan jag väntade på att klockan skulle slå halv sex då min mormor och jag skulle mötas. Vad hör jag för toner sprida sig genom i Gallerians förvånansvärt bra akustik om inte Patrik Isakssons vackra stämma till "Du får göra som du vill"? JAG BLEV HELT ÖVERLYCKLIG. Ställde mig vid den lilla scenen där han stod, min oväntat korta flickidol. Som jag har gnolat på hans låtar, och inte förens nu har jag sett honom live. Jag tyckte lite synd om honom men det vill jag helst förbise, upplevde lyckan helt en stund sen kom jag tre minuter sent till mormor.

Idag har varit en bra dag. Jag tränade och kände mig fabulous. Imorgon ska jag, med hjälp av min far, försöka starta en bil. Vi får se hur det går. Jag tror det var min kusin Karin som körde in i grannens veranda när hon övningskörde. Får hoppas att jag har bättre tur med övningskörningsgenen.

/inkzor