Big city life

Blev jättesugen på att åka och äta frukost på ett café i stan imorgon och läsa bok. Lite svårt nu när man bor så långt borta för då skulle det innebära att jag skulle äta en för-frukost för att orka göra mig i ordning och komma in till stan vilket kan ta en och en halv timme, och jag fungerar ju inte utan mitt te. Det är en av sakerna som jag ser fram emot att göra när vi har flyttat in till stan. Kan göra en liten lista på dessa (you know me):

• (Äta frukost på caféer, på en helt vanlig tisdag)
• Sova i ett rum med utsikt över Värtahamnen.
• Kunna vara ute på kvällarna utan att behöva oroa mig för när sista nattbussen går.
• Slippa gå till/hem från Korset. Femton minuters promenad. Det är ju bra, det är vardagsmotion (HÅHÅJAJA) och man går alltid i rask takt för korta ned tiden utomhus så mycket som möjligt. Speciellt nu på vintern. Dock är jag så förbaskat trött på att gå den här streckan efter att ha gjort det flertalet gånger i veckan, oftast flertalet gånger per dag, under sex års tid. Jag skäms också för att behöva tvinga besökare att gå denna sträcka, true story, ursäktar mig jämt.
• Ha nära till kulturen. Hoppas på att bli en frekvent besökare av teatrarna, biograferna och museerna. Också bra att få närmare till dansen som ligger långt upp på Birger Jarlsgatan.
• Jag kommer att bo närmare en del av mina vänner, som Sigrid, Sigrid, Tilde, Matilda, Sonia (40 min istället för en timme, yay!) och sen Alva och Linnéa trots att hon fortfarande bor ute i Åkersberga. Alla som bor i stan eller nära och det är ju en hel del.
• Upptäcka området kring Gärdet/Djurgården/Östermalm som jag inte hänger så ofta på nu...... Kanske av en anledning? Vi får se hur det blir.
• Gå 100 meter till Ica nära, eller några kilometer till Valhallabageriet, och köpa nybakat bröd till söndagsfrukosten.
• Öva sång så att grannarna störs och bankar i taket/golvet. Det blir en ny upplevelse indeed, en del av min verklighet. 
• Bjuda hem vänner utan dåligt samvete tack vare det korta avståndet till tunnelbanan. (2 minuter? Say WEHO)
• Mycket av det här handlar ju om längtan efter spontanitet som inte är beroende av busstider, avstånd eller klockan. Det är det som är skönt.

Någon fördel som ni tycker att jag helmissat? 

Jag kommer att sakna:

• Trollanbad på sommaren klockan åtta när det är en mild kväll och alla galna barnfamiljer åkt hem för att natta barnen.
• Långa vinterpromenader på sågsjöisen eller i Kummelnäs.
• Sommarlöpturer
• Att bo nära Josefina, Ylva och Sofia.
• Ormingepizzan. Det har jag inte tänkt på förut. Äter inte mycket pizza längre men ska det vara så ska det fan vara den tunna och välkryddade Ormingepizzan.
• Space. Tror jag. Även om huset och tomten är för rymligt så kan jag tänka mig att jag kommer att sakna de egna träden utanför fönstret och blåbärsskogen runt hörnet, samt min egna dusch och rymliga rum.
• Pendlandet och avståndet. Alltså snälla mannen. Men ändå, ibland. Det ger en tid att tänka och det sätter en tydlig gräns mellan skola och hemma. Jag får känslan av att jag bor i en liten fridfull oas utanför stan där man kan se stjärnorna tydligt om nätterna när jag är ute och rastar hunden på fältet här nedanför.

När jag pratar om den här stundande flytten går det inte utan att jag tänker lite "Än sen, jag vet ju inte ens var jag befinner mig i höst". Kanske i Frankrike, kanske i Skåne eller Umeå på folkhögskola. Kanske också på en skola i Stockholm eller arbetandes i en tehandel i Stockholm för att finansiera en vår i Bordeaux, medan jag flyttat in i ett kvinnokollektiv. Eller så bor jag knappt någonstans eftersom jag är så upptagen med min musikerkarriär som tagit fart, if all goes well. Jan Björklund skulle rynka på näsan och stolt visa upp sina näshår om han läste allt detta flum, men jag ser fram emot att läsa det här i höst eller våren 2013 (13 är mitt lyckonummer, det lär bli ett bra år) och sucka och säga högt för mig själv "Lilla gumman skruva ned några varv".

/inkzor