Lilla mamma

Jag är utmattad men fortfarande uppe. Måste försöka komma i säng om åtminstone 15 minuter. Helt sjukt att passa in sömn i schemat. Imorgon vill jag stanna hemma men jag ska ha prov så jag måste gå, orkar inte skjuta upp allt det här och missa min mest upptagna dag på veckan. Känner mig lite halvt sjuk men det kanske bara är inbillning eller i bakgrunden som vanligt, vaknar tillräckligt frisk imorgon. Hur kan dagarna försvinna såhär? Jag vet hur varje dag kommer vara och varje dag blir i princip så. Tänk om det bara kommer bli värre.

Mamma åkte till Zambia idag. Vi kommer inte ses på två veckor eftersom hon kommer hem samma dag som jag åker, och jag åker innan hon landar. Såhär har det varit rätt mycket, sen jag var åtta och flyttade till Belgien. Och i veckan var hon med i en fråga på "Vem vet mest?", frågan löd vem personen på bilden var och rätt svar var mamma, och att hon var en framstående(eller nåt) journalist på SVT och även författare. Varje gång hon åker känns det olika, beroende på vart hon åker, hur hon åker, med vem vad hon ska göra. Nu känns det jobbigt, mest för att jag vant mig vid att få vara med henne mycket.  

Dagens ord: "Samt". Blabla, blabla, blabla och blabla samt blabla. Sammanfattningsvis blabla. Bra grej.

/inkzor