Inkzor

It makes me pissed.

Jag hatar det här. Alla killar faller för tjejer som är underlägsna, tysta och snälla. Man ska vara fin, söt och hålla käft. Sära på benen, håll mig i handen, men håll käften. JAG FÖRSTÅR INTE. Alla killar som PÅSTÅR att de vill ha en tjej med personlighet blir ändå stressade om de känner sig underlägsna. Om det går bättre i karriären för tjejen, kanske hon har fler vänner än killen eller kanske vinner över honom i kortspel? Någon kille som känner igen sig? Amen eller hur, du kan inte neka. Men vet du? Det är så sjukt primitivt.
Jag blir ofta avfärdad och nedtryckt av killar för att jag kan tala för mig själv och inte tar någon bullshit. De blir rädda, och springer iväg.
Då börjar jag tänka; ska jag behöva ändra på mig för att få en kille? Passar jag inte in i mallen? Jag vill känna närhet, men hur långt är jag villig att gå för att få den?
När fick jag min första kille? Jo, när jag gick ner i vikt och tystade ner mig själv. Jag mådde dåligt. Hänger det ihop? Jag vet inte. Vågar inte tänka på det.

Det som gör mig mest besviken och ledsen är att se att många tjejer i min närhet är så svaga att de gör som man "ska". De är tysta och säger inte ett pip, leker med dockor som man ska, sminkar sig som man ska. Jag är feminin, jag älskar att ha på mig klänningar och sminka mig. Men jag vet vem jag är. Det som blir jobbigt är att om man inte följer normerna är man konstig, så varför kämpa emot? Lönar det sig att kämpa emot? Jag vet inte. Om inte tillräckligt många vågar, vilket många inte gör, så gör det ju ingen skillnad. Jag står för vem jag är, så ofta jag orkar och kan. Det är inte alltid man ska göra det heller, det är bättre att hålla käft ibland. Det har jag lärt mig, ibland lönar det sig inte skrika för det kommer du inte tjäna på ändå. Det gäller att välja sina strider.

Nu kommer jag på mig själv med att hela texten kretsar runt killar. Det var omedvetet, även jag är ju hjärntvättad. KILLAR ÄR DET ENDA SOM BETYDER NÅGOT MWAHAHA. Jag hatar mig själv också, men jag är inte mer än människa. Jag söker närhet och samhörighet. I min tonårsvärld så får man det genom en kille eller föräldrarna.

I slutändan handlar det väl om vad man bryr sig om och värderar. Man drar till sig liksinnade människor. Om man är positiv drar man till sig positiv energi. Bevisat. Jag är väl inte som många andra. Tjena. Tell me something new.

/inkzor