En grej till bara

Det är oklart varför äldre, korta män från mellanöstern alltid ska komma fram till mig. Idag hände det medan jag väntade på min vän Maja i T-Centralen. En liten, skallig, tjock gubbe, med mellanösternursprung kommer fram, tar mig i hand, säger att jag är "Micket vacker ehehe blond flicka" och att han vill bjuda mig på restaurang. När jag sedan förklarade att jag väntade på min vän som skulle komma fick jag sedan också förklara att "Nej, det är inte min pojkvän" och "Ja, det är en tjejkompis" och DÅ kom Maja som en räddande ängel.

Vad i min uppenbarelse utstrålar att jag kommer att tacka ja till en sådan inbjudan av en sådan person? Det finns ingenting som ens skulle antyda på att jag attraheras av tjocka gubbar som når mig till höftbenet om de har tur. Det är det här självsäkra sättet som jag inte förstår mig på. Vi har olika kulturer vad det gäller jämställdhet om man jämför mellanöstern med Sverige. Det här är ingen fördom. Männen blir självsäkra för att de får höra av sina föräldrar att de är guds gåva till jorden. De ska försörja föräldrarna när de blir stora, och de ska se till att skaffa sig fina damer att avla fram nya barn med. Grov generalisering, men sådana får följa med ibland.

Vad har han för förväntningar på mig när han går fram? Kan gubben se oss två framför sig, hand i hand? Uppenbarligen. Hur ser han då på sig själv? En självklar kavaljer till en 40 år yngre kvinna med helt andra värderingar. Jag håller inte med. Vi spelar i två helt olika ligor. Uppenbarligen håller han inte med om det. Tacka mamma och pappa för det.

/inkzor