Men nu vet jag.

Jag längtar efter att dricka mitt svarta favoritte men jag vet inte om jag vågar för det är ju kväll och då kanske jag inte somnar. Dilemma, medilla, medlidande? Inte en gnutta, om jag skulle vara tvungen att gissa. Dock ska ju vara fredagsmys, inte sant?
Jag har ett rivsår på tummen som jag inte vet hur jag fick och jag har fortfarande ett hårstrå i gommen som jag tror kommer finnas där i hela mitt liv eftersom jag inte får ut det. Om jag skulle försöka mer skulle jag nog komma åt kräkreflexen på något effektivt sätt och jag avskyr att kräkas så vi lämnar det.

Den här dagen har jag fått ny kunskap. För det första vet jag att jag kan skilja på nynorsk och danska och att det förmodligen beror på de fyra åren då jag i Belgien delade skola med personer som talade dessa språk. För det andra har det kommit till min kännedom att jag igår råkade få med mig fel skor hem från Chicagos garderob, där man lämnar in ytterskorna innan man börjar dansa. För det tredje har jag insett att det är äckligt att gå i denne persons svettiga skor som är grusigare, mer slitna och svettigare än vad mina, nästan nya, clarks är, men Chicago är på mysteriet och ska lösa det eller ersätta skorna. För det fjärde var det som jag trodde den där gången för ett år sen, och att även om man inte vill inbilla sig saker utan bevis så kan man gå på magkänslan. Synd att jag inte visste det då.


/inkzor