Inkzor

Det är små önskningar du har på dina ögonlock

Jag lever än. Pappa kom och räddade mig från vidundret, mest för att få slut på mitt skrikande och bölande.

Jag tror inte så mycket på skrock och andevärlden, men det finns ett par grejer jag inte kan sluta med. Det sitter i ryggmärgen.
Jag går aldrig på A-brunnar, det är en ovana jag fått av min käre vän Josefina. Hon skrek varje gång någon gjorde det, man blir rätt avskräckt då.
Jag brukar även önska mig något när en ögonfrans lossnar. Jag placerar den på pekfingret, önskar mig något och blåser iväg den. Oftast spolar jag ner den i handfatet eftersom jag brukar tappa en ögonfrans då och då när jag sminkar av mig, särskilt nu när bommulspadsen är slut och jag måste använda toapappar med sminkborttagningsmedel på. Ganska skoningslöst för ögonfransarna. Det har faktiskt fungerat, en önskan gick i uppfyllelse som jag önskade mig för lite mer än ett år sedan. Nästan varje gång jag tappade en ögonfrans önskade jag mig det.
Vad var det då?

En pojkvän. Det har jag nu, en underbar sådan också.

Så jag tänker i allafall fortsätta önska till mig saker med hjälp av ögonfransar.



/inkzor