Inkzor

Bättre och bättre dag för dag

Jag mår mycket bättre nu.
Imorse var jag helt nere, som jag varit de senaste 3 dagarna. Det tog tid att göra allt och jag kom, med lite tur, precis i tid till skolan. Allt påminner om min och Martins tid som par och jag klarade inte av det. Jag får inte vara ifred någonstans, han har varit överallt i mitt hus, överallt i mitt liv. Till och med den våraktiga naturen påminner om den första tiden vi hade tillsammans då jag var så lycklig och kär så jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Vi var tillsammans så sjukt länge, gamla minnen som jag nästan glömt bort bubblar upp och med dem kommer känslorna.
Jag har för höga krav på mig själv, vår relation tog slut för några dar sedan och jag förväntar mig att jag redan ska ha gått vidare och tänka framåt. Det går inte än, men det blir lättare för varje timme som går.

Ikväll hände någonting. Jag fick hopp. Känslorna lades tillrätta och jag kunde se allt från ett mer objektivt perspektiv.
Jag var på Rytmus nyss och kollade på 1:ans sångare som hade det första uppspelet. Jag kommer ju förmodligen att gå där i gymnasiet så jag tänkte att det skulle vara kul att få en bild av hur allt är där nu. I den lilla aulan fanns så mycket glädje, och musiken trängde in i mig. Jag fick hopp om framtiden, efter sommaren ska jag börja där och jag kommer att få den nya starten i livet jag behöver. Jag fick något att se fram emot.
Martin och jag hade en underbar tid som par, och nu är det bara en förändring i hur vi förhåller oss till varandra. Vi pratar fortfarande med varandra och är väldigt nära vänner istället. Det är ju fantastiskt. Jag hade inte kunnat få en bättre, första pojkvän.

Jag är självklart inte klar med att sörja, och jag kan inte gå vidare helt på ett tag, men det känns som att jag tagit det första steget mot att klara mig själv. Framför allt så har jag hittat något nytt och positivt som bara har med mig att göra.

Jag hoppas att den här känslan håller i sig.

(kanjuintenekaattdetfannsnågrasötakillarpårytmusockså..)

/inkzor