Jag skulle gilla att kunna vara nöjd och sluta sakna, bara ibland. Jag undrar om det verkligen finns några stunder då jag verkligen kan vara, eller varför inte någon plats. Bara vara. Inte tänka på någonting annat än att man först andas in, sen ut. "Där flög en fågel, och där går en man med en övrigt stor underläpp i jämförelse med överläppen." Tänk vad härligt.
Imorse såg jag en tjej med planeter på strumpbyxorna. Det var väldigt fint. Random land = Kazakstan, Mongoliet, Albanien. Man kanske borde sova, och jag kan inte andas med min näsa. Det värsta som finns är att inte känna sig behövd. Speciellt när man behöver den andre. Det är nästan värre att behöva någon. För ett år sen var jag fortfarande utan hjärtesorg. För ett år sen visste jag mindre än jag gör idag. 14 år var ingen ålder att skryta med.
Det är min tillvaro just nu. Time for bed.
/inkzor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar