Jag ville bevisa för alla att de haft fel. Alla som jag blivit ledsen och besviken på, för att dom inte trodde mig.
Ni hade rätt. Dom som stod mig nära, som såg hur glad jag var, hade fel. Jag antar att jag hjärntvättar folk med min överanalysering.
Men, ni som hade rätt hade heller inte helt rätt. Ni vill mig illa, för ni är för upptagna med det yttre. Jag förstår inte varför jag umgås med sådana människor, varför jag utsätter mig själv för det. Vill jag slipa huden? Gnugga mig mot människor och se hur långt jag kan gå innan jag får ett raseriutbrott på ilskan?
ALLT ÄR BARA SÅ TOMT FÖR ER OCH ALLT HANDLAR OM ATT BEKRÄFTA SIG FÖR ANDRA. JAG BLIR LEDSEN. VADFAN ÄR GREJEN. KAN INTE NI BARA FINNAS DÄR FÖR MIG? INTE VARA EN JÄVLA PSYKOLOG, UTAN EN MEDMÄNNISKA! SOM JAG ÄR FÖR ER! Det är inte så jävla svårt.
By the way så är det närmsta jag kommit till en medmänniska, en person som otroligt lik mig på många sätt och vis, en kille. Jag är glad att han finns i mitt liv... men han är kille. Vad försöker du säga, Gud? Att jag är en man, egentligen? Men vem är inte det..
Jag vet inte om allt bleknade. Någonstans på vägen tappade allt sin mening, och nu har jag ingen. Det skrämmer mig. Just nu sitter jag i alla fall och förolämpar mig själv å det grövsta. Glamour-tidningar suger också.
"10 starka kvinnor ger dig livsråd!"
.. Inkzor läser:
Årets vassaste i hetluften (och vadfan ska det betyda btw? hetluft? jobbigt läge?)
: Monique Wadstedt - Advokat"Jag var förförd av bilden av vilken kille man skulle ha - en dynamisk, karismatisk, snygg och spännande kille - men jag har insett att den killen inte går att leva med. Mitt allra bästa råd till alla kvinnor är att träffa en snäll kille. Du ska tänka på dig själv och vara med någon som är snäll mot dig själv. Gör inte dig själv illa!"
Visst, jag håller med. Jag håller på att retirera. Gå tillbaka till den snälla killen, vars typ jag redan haft. Han var snäll, jag mådde bra, men FAN VAD TRÅKIGT DET VAR!!!
IDIOT!
SLUTA GE DUMMA RÅDFANSKAP TILL ALLA SVAGA TJEJER DÄR UTE SOM GÅR TILL GLAMOUR FÖR VISDOM! (som är puckon men det är inte mitt problem) Vi kommer bara bli deprimerade till slut allihop, men försök att skjuta upp det så långt som möjligt, snälla.
Hm. Hm hm hm.
Jag vet inte ens vad jag gör med den här bloggen längre. Vad är grejen. Jag hoppas ni fattar det jag skriver för det har en verklig mening någonstans.
/inkzor