Inkzor

Skärp dig, Amour

Nu har jag landat här framför datorn med en kopp te och undrar lite halvt vadfan det var som hände. Jag och min familj var på kryssning från igår till idag. Vi åkte Birka Paradise. Det var mysigt. Själva båten är ju helt okej, människorna som åker den är ju en.. klass för sig, så att säga. Det som var mys var att vara med familjen, plus i kanten var att jag fick en ansiktsbehandling, ett läppstift, ett nagellack och lite vitt vin till maten.

Det strömmar ut metalmusik från min brors rum. Låter ungefär som skrik, muller och ångest. Jag börjar tröttna på det här nu, det är alltid så att jag får säga till honom att sätta på hörlurar. (Jag skriver det på msn såklart, för jag orkar ju inte gå de tre metrarna till hans rum och knacka på. Jag skyller det på såret jag har på knogen på mitt vänstra pekfinger som gör att jag inte kan knacka på dörrar för tillfället. Det är nog infekterat, jag klämde ut var ur det härom dagen. Det var gulgrönt. Fast nu ser det iofs bra ut så det kanske ordnar sig.)
Jag skulle kunna skriva värsta utläggningen om varför jag ogillar metalmusik och inte förstår den men det räcker med meningen som jag fortfarande inte satt punkt på för den förmedlar lite budskapet

.

Det är jobbigt att vara kär i någon som inte är kär tillbaka. Det är jobbigt att inte vara kär i någon som man kanske borde vara kär i. Det är jobbigt att bli hatad för att man inte är kär.
Varför kan inte kärleken bara skärpa sig och rikta sig till rätt personer?

Seriöst. Skärp dig nu, Amour.

Burkstatus
Position: Står fortfarande på skrivbordet.
Innehåll: oförändrat.
Burken har fått en vän. Ett äpple som är helt orört som jag inte vill ha men som skulle kunna ätas trots att det är lite brunt.

Jag tror jag går ner med burken nu, och äpplet. Det här har gått för långt.

/inkzor