Gemenskap och ideal

Jag hade nog velat ha en bloggpaus, men jag vill nog helst slippa blogg-plikten om att man ska skriva vad man hållit hus när man inte bloggat på ett tag för att bloggen ska bli mer personlig så man lockar fler läsare. Orka. Jag har varit med Linn i ett dygn. Det ägde, for your information.

Sätt på den här låten nu. http://www.youtube.com/watch?v=jGch7c_1JoE

Ibland tampas jag med mig själv. Jag mår sådär, och radar upp alla anledningar till varför det är så. Sen börjar jag gråta, för med allt framför mig är det påtagligt att det är nog rätt okej att tycka att jag mår dåligt. Sen blir jag förbannad för jag tänker på att allt det där egentligen är ganska patetiska saker som jag skulle kunna fixa eller hantera. Vem är jag att må dåligt när det finns så mycket sämre saker? Varför ska jag har rätt att må dåligt när allt ändå bara är hormoner?
Vill ni veta vad som får mig att må dåligt just nu?

Gemenskap
och
Ideal

Det sammanfattar nog alla tankar i mitt huvud. Det är rätt skönt att jag kan sammanfatta det. Det ser inte lika stort ut med två ord. När man lägger ut dom där och inte fokuserar på att problemen ligger hos mig. Ideal är inte mitt fel i alla fall, även om de får mig att må dåligt så är jag inte en sämre människa för att jag inte följer dom. När jag nu tycker att jag är fet så är det för att ideal säger åt mig det, inte för att min läkare tycker att det är en diagnos och en fara för min hälsa.
Gemenskap kan jag göra något åt. Det är väl bara det här att jag ibland inte får ut det jag vill av relationer. Har för höga krav på människor. Och jag är trött på ensamma kvällar. Jag har för höga krav på gemenskap, vill ha det så mycket som det går med en människa. Det finns ingen människa som är precis som jag så jag förstår inte varför jag ständigt letar efter en.

Jag skulle vilja skriva ner "gemenskap och ideal" på en lapp och bränna upp den.

/inkzor