Det var övernattning på skolan igår för alla elever. Dom hade gjort så fint. Ställt dit pingisbord, TV-spel, chips- och godisskålar, sällskapsspel och gjort i ordning filmrum och jam-rum. Jag spenderade natten med att äga Lage i fyra i rad och lyssna på hans skrik för varje gång raden av mina marker uppenbarades för honom, hahaha, sen spela twister, berätta sanningar i sanning och konsekvens för konsekvenser är tråkiga, dansa i bildsalen med Sofia, Alva och Moa, leka kurragömma, spela pingis, titta lite på SATC och sedan en massa rundvandrande. Det var det sistnämnda som gjorde att kvällen kändes rastlös. Jag vandrade ständigt runt och letade efter roligare saker att göra, men hittade sällan något. Och ingenstans kunde man sitta eftersom sofforna var upptagna av folk som sov. Men det var otroligt trevligt. Kändes underligt naturligt att spendera så lång tid på skolan och jag undrar om det är bra eller dåligt. Kommer vara roligt på måndag att ha lektioner i det transformerade "film- och dansrummet" som oftast benämns som "bildsal".
Jag såg även filmen "G som i Gemenskap". Var nog en av de finare filmer jag sett på länge. Skådisarna var riktigt kassa, till exempel så stod en ung och utomordentligt kass Niklas Wahlgren för en av huvudrollerna. Men han var otroligt söt. Det jag älskade med filmen var stämningen, modet och musiken. Var som att ta ett kliv in till 80-talet i två timmar. Otroligt charmig rulle. Vacker, till och med.
Varning för smärre novell-feeling:
Jag gav upp och åkte hem kring sju. Då hade jag varit vaken i mer än ett dygn, och inte känt någon lust till att sova alls under hela natten vilket förvånar mig stört. Möttes av världen utanför med isiga vindar som gjorde att handen som jag bar min kasse i långsamt försvann. Pudersnön föll över mina skor för varje steg jag tog, den var så himla lätt och luftig. Som fjädertussar. Ville egentligen bara stå stilla och låta mina fötter smälta samman med snön i stället för att riva upp dom för varje steg. Det var helt tyst, kände som att allmänheten tog sats inför nästa dag som snart skulle infinna sig. Snart skulle snön präglas av andra fotspår än mina, men jag gick där lite innan de andra. Det var härligt, kände mig unik. Men jag stannade inte upp, hur mycket jag än ville, för vinden fortsatte att örfila mig. Behagligare har jag varit med om. På bussen blev jag en av dom personerna som jag avskyr som nickade till varje minut och sedan förvånat vaknade upp förskräckt i tron om att jag sovit i flera timmar. Jag hörde viskningar långt borta som inte fanns och hörde vid ett par tillfällen bussens skrikande bromsar, som om bussen skulle tvärt stanna, trots att bussen stilla gled vidare genom dimman av snöflingor. Det var underligt men underbart, var bortdomnad och brydde mig inte om så mycket mer än att få ha mina frusna fingrar långt nerkörda i mina fickor.
Jag minns att jag låg i min säng i svagt morgonljus och tänkte att jag måste snyta mig, sen väcktes jag vid halv ett idag.
Nu ska jag äta ett ägg och kanske lite grapefrukt för jag är hungrig och sedan städa mitt rum lite, som för övrigt har fått en liten make-over. Nya gardiner, ny fin kudde och rensning av fula prylar i största allmänhet. Känns vuxnare och lugnare. Klippa tånaglar och måla dom vore ju också trevligt. Imorgon är jag ju fortfarande ledig och undrar lite vad jag ska göra då, vill köpa kläder och vara med någon mysig människa. Jaaag vet nog vem..
/inkzor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar