Då:
Jag heter Ingrid Cristina Freja Malmén. Jag är född den 13:e juni 1994. Jag levde mina första månader i en lägenhet i Fruängen med min pappa Anders som är född 1956 (54 år), med min mamma Erika som är född 1962 (47 år) och med min bror Joel som är född 1991 (19 år). Efter nästan ett år flyttade vi till Kummelnäs gård, där jag sprang runt och frodades bland de röda husen, på ängarna, på lekplatsen, på badbryggan under föräldrarnas uppsikt, hos mina allra bästa vänner Andreas som bodde på andra sidan gatan eller hos Fanny som bodde förbi det gula dagiset och uppför backen eller på dagis som låg 500 meter bort där de hade höns, en hänggunga och massa trehjulingar och sparkcyklar. Jag var en glad tjej, men som lätt blev förbannad.När jag var åtta tog mitt liv en ny vändning när min mamma fick tjänst som korrespondent för SVT i Bryssel, Belgien. Jag visste inte mer än att det var ungefär som Frankrike och föreställde mig något i stil med ett Eiffeltorn runt hörnet. Så var det inte. Men de fyra åren vi kom att bo där var underbara. Gick på en skola som heter SSB. Åt vitt bröd med marmelad på till frukost varje morgon, friterad mat serverades till lunch så jag blev en liten glad knubbis, fortfarande med temperament. Vi skaffade en kanin men den gav vi bort sen och skaffade vi Nelson. Lärde mig prata franska och engelska. Började sjunga hos Lena Björk Franzén så fort jag började på skolan och blev bättre och bättre hela tiden.
Vi flyttade hem när jag var tolv. Hoppade över sexan för att SSB var såpass framför den svenska skolan i studierna, och började sjuan i Nacka Musikklasser på Ekliden. Ekliden sög. Träffade väldigt många fina vänner som jag fortfarande har. Vi var ett underbart tjejgäng som kallades jävla regnbågar. Sjuan sög dock rent allmänt, Ekliden gjorde det inte bättre.
Bytte till Kulturama. Gick ner en del i vikt, säkert för att skolan låg på sjunde våningen och man fick inte ta hissen. Började första veckan med att säga åt alla att hålla käften för att de pratade när läraren skulle prata. Var inte så bra. Blev dock kompis med Thandi och Matilda, och senare även Sigrid och Emilia m. fl. från den andra klassen. 
Höll fortfarande på med sången, gick på teater, joggade, med mera. Träffade Martin på PA och mitt liv förändrades. Gick igenom en jobbig period på vintern. Jag och Martin gjorde slut och det blev ännu jobbigare ett tag. Gick ut nian och började på Rytmus och blev lycklig igen. Nu:
Jag heter fortfarande Ingrid. Kallas Inkan, Inkzor, Blomman, Fin/Arg/Söt-rid beroende på humör. Jag är 180 cm lång, har storlek 40 i skor (hade 41 men de krympte), är väldigt blond och har axellångt hår. Går tvåan på Rytmus, är aktiv i Grön Ungdom. Kan spela Blackbird på gitarr och kanske lite mer. Umgås gärna med kompisar och har varit i 28 länder. Jag är vegetarian. Ni känner mig, ni läser min blogg, ni träffar förmodligen mig på något sätt, ni vet att jag har mina värderingar, ni vet att jag skrattar högt likt en apa (åt Jim Carrey eller mina vänner som ofta är lustiga) och att jag ofta biter mig i läppen. Jag gillar inte att känna mig dum och jag gillar inte att vara ensam, jag älskar att sjunga ballader som Moon River och att hålla ordning på saker så jag kan fokusera. Jag gillar ord, jag gillar Salem al Fakir, jag gillar er.
/inkzor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar