Day 03 – Your parents

Min far heter Anders (And-eshhhh). Pappa är uppvuxen på Östermalm. Pappa spenderade sin barndom med att läsa Kalle Anka, och sedan gå på Östra Real och blev lärare som sin pappa. Språklärare, eftersom han älskar franska och gjorde lumpenutbildning som tolk för att han vägrade att röra vid ett vapen. Fast det fick han göra ändå.

Min mor heter Erika. Min mamma är född i Lund med uppvuxen I Gävle och sedan Södra Ängby utanför Vällingby. Mammas barndom bestod av ridning, i stora drag, och sedan blev hon aktiv i elevförbundet och kanske ung vänster, jag minns inte, men hon visste sedan hon var liten att hon ville bli journalist. Hon drog till USA som sextonåring, där hon varutbytesstudent. Hon träffade Chris, som hon gifte sig med när hon var 18 och blev kvar i USA och utbildade sig till just journalist. Men kärleken var ung och den dog, de skilde sig.

De träffades genom att min far var med och startade miljöpartiet, jag tror han skötte internationella relationer, och mamma intervjuade honom. Jag tror min mamma fortfarande var gift då. Sen skilde hon sig, och när pappa fick nys om det från en gemensam vän ringde han upp henne direkt. De skulle träffas vid en hamn i stan, antingen där vid Birger Jarlsgatan eller där vid kungsträdgården och åka en såndär färja som man kan käka på. Mamma tog såklart fel på hamnen och var nära på att missa färjan. Pappa stod där och väntade, och hon hann. Tur det. Föga anade far min att denna spontana kvinna skulle förbli sådan hela hennes liv.

Nu har de varit gifta i 22 år kanske. Tillsammans i 25. De håller inte med om mycket. Mamma vill ha finmalen peppar, pappa vill ha grov. Mamma är lite små kristen, pappa är typ aktiv humanist. Pappa gillar ordning och reda utan massa småprylar över allt, mamma är kreativ och ansvarig för att vårt hem är så fint inrett men lämnar tekoppen på diskbänken istället för att lägga den i diskmaskinen. Pappa hatar hundar (Djur ska inte vara inomhus, de ska vara i naturen!!1), mamma älskar dem och fick kämpa i 20 år för att få Harpo.

De älskar varandra och de är nog det mest perfekta paret jag känner till. De kämpar för sin kärlek och jag beundrar dem för det. De har tagit mig världen över och tillåtit mig att skapa mig en egen uppfattning om den. De finns alltid vid min sida och står ut med mig även när jag är Pissed-Offrid. De har båda skänkt mig väldigt mycket, utan dem hade jag inte varit hälften så stark som jag är idag. De har lärt mig att vara ödmjuk mot människor, vikten av att stå upp för sina åsikter och att ta hand om sina vänner efter alla kvällar av middagar med tolv personer och massa mat på bordet. Att få höra nästan varje dag i ens uppväxt att ens far är kär i en, och bli kallad Kärlek och Blomman av sin mor sätter sina spår. Det enda jobbiga med er är att jag får komplex över hur jag ska kunna klara av att vara ens hälften så bra föräldrar som ni varit.

/inkzor