Bekymrad

Nu är första showen över. Jag behövde inte ha på mig afroperuk som de sa att jag skulle, vilket gjorde mig glad. Fick en mittbena och lustiga glasögon istället, och jättesnygga kläder.. Kände mig som hon rödhåriga tjejen i "That 70's show". Dana kanske hon heter? Lägger upp en tjusig bild imorgon innan jag drar till IKEA med min mor och resten av Stockholms familjer. Ser fram emot det dock, en förändring innan tvåan börjar känns skönt. Markerar att det är nytt. Påminns dock lite om Fight Club och skäms lite, ni som har sett den förstår. Men än så länge gillar jag att mitt rum representerar mig med hjälp av sakerna som finns i det, som jag samlat på mig under en livstid liksom. Suck. Sömn är vad jag behöver nu dock!

Att vara i Husby gör mig smått bekymrad. Varje person man ser är av utländskt ursprung. De kommer hit för att de vill ha en ny början, och slavar då för oss som sjuksköterskor och städare. Sverige påstås ha en grymt bra invandrarpolitik i och med att vi är öppna för de som kommer hit, men sedan trycker vi ut våra nya svenskar i förorter och påstår att det är där dom vill vara för att deras familjer bor där. Men det är inte sant. I Husby kan de som jobbar på tempo inte prata svenska. De vill komma in i samhället men vi håller SD i handen och skyller på att de tar våra jobb. Ska det vara så himla svårt att förstå att det inte är så lätt som att låta dem komma till Sverige för att sedan bara låta dem vara ute i Husby och leva på Salams Orientlivs? Det gör ingen människa glad. Det är så mycket som behövs göras. Utbildning, chanser, vad hände med att alla ska ha lika förutsättningar för att få ett bra liv? Fattar inte folk vad vi har att vinna på att folk kommer till Sverige och kan bidra med sina kunskaper och erfarenheter till vårt samhälle?
Fan vad jag avskyr att det alltid är Vi och Dem. Det är ju vidrigt.

/inkzor