Chipstankar

Det är så lustigt när man äter sourcream and onion-chips. Man lär sig aldrig att man får sota för det i två dagar efteråt. Smaken stannar kvar i munnen som en skugga, en svag dålig andedräkt som man bara hatar av hela själen. Jag äter fan aldrig chips, så varför ska jag då äta just den sorten? Alltså saltade är ju så tråkigt.. Ostbågar är fan tjockt geggigt, fast de är värda... Men med min laktoskänsliga mage är det ingen bra idé. Sen finns det liksom bara lökchips, och dom är ju ännu värre än sourcream. Fan då. Popcorn får det bli nästa gång, funkar bäst.

Jag satte upp affischer igår i mitt rum, fler på Salem. Sen ska förhoppningsvis mustaschgubben och massa andra foton upp på andra väggen, bara de får ramar att befinna sig i. Tror jag håller på att bli förkyld eller något, hostade igår natt. Somnade förresten halv sex på morgonen och vaknade halv tre på dagen. Första gången jag betett mig så tokigt, revolterande tonårigt. Det fick mig bara att känna lite ångest över att dagen tog slut så fort typ. Som att gå i skolan, när man kommer ut därifrån ska man i princip äta middag och gå och lägga sig. Klockan är liksom tjugo i tio och jag har bara varit uppe i sex timmar. Nu ska jag duscha. Btw, jag vill kanske färga mina toppar blå eller röda.

"Will you tell me once again
how we're gonna be just friends?
If you're for real and not pretend
then I guess you can hang with me

When my patience's wearing thin
When I'm ready to give in
Will you pick me up again?
Then I guess you can hang with me

Just don't fall
recklessly, headlessly in love with me
Cause its gonna be
All heartbreak
blissfully painful and insanity
if we agree" - Robyn, Hang With Me

/inkzor