En sak till

Ja, jag vet, jag ska gå och lägga mig. Var nyss ute och gick med Sofia så mina händer är ändå för stelfrusna för att skriva.

Jag kom bara på en sak. Varför jag inte kan sova, varför jag är orolig och kollar min mobil hela tiden, varför jag har en smärre stressklump i mitt bröst, trots att det är lov.

Jo, för jag är helt övertygad om att jag missar något. Några i min bekantskapskrets har det säkert jätteroligt, och jag skulle mycket väl kunna hänga på, men jag sitter istället här ute i skogen och fattar ingenting. Det är skitstressande och jag vet inte alls vad jag ska göra åt det. Jag känner mig inte självklar i något gäng alls och är inte alls helt hundra på att någon över huvud taget skulle tänka på mig och höra av sig om något kul skulle hända som jag skulle kunna vara med på.
För det är ju det, inga hör av sig. Jag har ju några saker inplanerade, som tjejkväll imorgon hos jossan och lilla julafton med ekliden-gänget den 3:e. Men förrutom det här med Sofia så är det inga som spontan-kontaktar mig och typ undrar om jag vill hänga.

Nu när jag verkligen satt fingret på det känns det som jag kan bryta ihop när som helst. Det är inte skönt och jag blir arg på mig själv, för man borde kunna tycka att det är okej att inte ha kontroll över vad alla håller på med hela tiden. FÖR DET GÅR INTE.
Det tär på en att känna att man inte är önskad. Det är det enda människan vill; att känna sig behövd.

/inkzor