Det är svårt. En skör tråd att balansera på, luta lite för mycket åt ena sidan och allt faller. En vän till mig har den sortens humor att den gärna skrattar åt andra, och typ ofta. Om man omedvetet gör något som ser kul ut kan den börja asgarva, om man berättar om en händelse och säger något som kan låtit underligt börjar den skratta även då och avbryter en mitt i ens berättelse för att beskriva precis det man nyss gjorde. Visst, ibland ser jag det roliga. Jag kan skratta åt mig själv. Det är väldigt bra att kunna det och ha självdistans, man blir liksom mer ödmjuk då. Det är dock en färdighet jag fått bygga upp och jobba lite för. Bör liksom inte utnyttjas för mycket, jag gillar inte att känna mig dum vilket går hand i hand med självironi.
Nu har jag börjat märka att jag blir sne på den här personen. Man hamnar liksom i ett mode när vi är med varandra, jag skrattar åt personen, personen skrattar åt mig. Men jag tycker inte att det är trevligt och jag blir osäker. Det är liksom en ovänlig stämning där man, inte direkt kritiserar, men granskar varandra hela tiden. En ganska desperat jakt på finurligheter hos varandra där man hugger så fort man kan.
Jag gillar dock min vän. Borde man typ prata med 'na?
/inkzor
Hej allihopa! Det är måndag kväll. Om tio minuter är det midnatt. Jag ska
slänga mig i säng och sova. Den här veckan är det Tech - det innebär rep
rep rep ...
Vissa personers egenskaper som man tycker mindre om kan man oftast inte förändra, folk är ju som de är och även om de "försöker" så kommer de alltid vara så, tills de växer ifrån det eller det går över automatiskt, så det brukar vara bäst att bara försöka acceptera det så hon inte heller tar illla upp eller missförstår.
SvaraRaderaMen om du verkligen stör dig på det, ta upp det med henne så vet hon att du känner så, så kanske hon kan försöka att inte göra så när du är med i alla fall!
/Sonia