SALEM IN MY HEART

Såg ju Salem ikväll i Berwaldhallen, han spelade tillsammans med orkestern Radiosymfonikerna och Jojje Wadenius.

Jag tror aldrig jag varit med om något så vackert. Hans musik kommer så väl till plats tillsammans med en hel orkester. Han är ett geni, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva känslan jag får med ord. Jag blev rörd till tårar av all lycka han bara sprider omkring sig. Han fattar det inte ens själv. Jag känner bara ren eufori och en sån stor tacksamhet till honom för det han gör.

För övrigt så hatar jag ytlighetsbäddning, som min mamma ofta gör på min säng. Man kommer in i rummet och tänker "Åh, najs, någon har bäddat min säng!" för att sedan lyfta på täcket och upptäcka att där under så döljer sig det knöggligaste lakanet i världshistorien från natten innan. Man får liksom ett hopp, en lättnad, för att sedan tryckas ner i golvet av ren och skär besvikelse och sorg.

Nu ska jag sova, det var ju det här med sömn också.

/inkzor