Positivt, blommigt, glatt och allt det där

Jag har börjat bli rädd för att gå ner för trappor. Varje gång jag ska ta första steget ner så föreställer jag mig att jag ska snubbla på mina egna fötter, och ett vackert bildspel blinkar snabbt förbi med bilder på mig ramlandes ner för trappan, med någon benpipa som sticker ut ur benet, och någon arm bryts såpass att handleden blir i två delar och halva bara hänger. Till slut avslutas det med att jag ligger i en hög på golvet nedanför, blodig, sårig och trasig.

Jag har inte slutat gå ner för trappor. Jag biter mig istället i tungan, håller hårt i räcket och går ner med lite bredare ben än normalt för att vara säker på att mina fötter inte hakar i varandra.
Herregud, jag är vrång i huvudet.

/inkzor