Är det bra eller dåliga tankar, ska man ens döma.

Känns som om jag kommit i kläm någonstans, har inte riktigt kontakt med någon just nu. Det är lite jobbigt. Om jag skulle lyssna på Bon Iver nu skulle jag nog sjunka ner i ett djupt depp-mode. Hm. Han började spelas nu på min spotify-lista. Jag har inget att berätta för någon, ingenting händer. Jag vill träffa Sonia, jag saknar henne.

På bussen på väg till skolan tänkte jag på hur alla människor bara rör sig mot olika mål i livet. Studenten, jobbet, resorna, träffa partner, skaffa barn, gå på parmiddagar, pensionera sig, dö. Man går från fasta bröst och ångest över ryggfinnar till vingar av skinn under armarna och kärlek till det dagliga glas rödvin man dricker för hjärtats skull. Det går dåligt, och det går bra. Så dör man. Ett år har gått sen förra sommaren, som om ingenting. Sexton år blir man.
Kände att vi inte är mer än små och dödliga myror. Fast ändå är vi non-animals allihopa, möss känner mindre smärta än vad vi gör och vi har ingen päls.

Vet inte var jag vill komma. Jag antar att jag känner ett stort frågetecken på, och förundran inför, livet som en av alla.

HÅRT SKA DET VARA, som den ständiga pisk Jesus får ta för alla våra synder, så som alla som mår dåligt känner att livet är. Det är nu man skriver låtar men jag kan inte. Nej. Hejdå.

/inkzor