Je me mords la langue et à crier dans l'oreiller

Det finns mycket jag vill förändra hos mig själv.

Ni kan väl gissa vad som var till efterrätt på Sonias studentmiddag. KLADDKAKA.
Jag ska bli anorektiker. (<--- Halvdant försök till att provocera som Kissie, min blogg känns som att den börjar luta åt det desperata uppmärksamhetshållet. Typ som i första meningen i det här inlägget. Skjut mig. (Sluta vara så självkritisk, din mamma gillar dig (okej det där lät som en förolämpning))) Ja jag gjorde tre parenteser i en mening. Fu. Jag älskar Sonia. Vi är själssystrar och inte bara för att vi båda avskyr fisk och skaldjur.

Fan ta säkerhetsvakter. Sonia fick inte, trots kämpande, namninsamling, dialog med säkerhetsvakter sedan månader tillbaka, stöd och närvarande av sin målsman (far) under hela kvällen och muntligt bekräftande av att hon faktiskt inte dricker alkhol, vara kvar på studentskivan när den övergick till fest.
Och fan ta att jag också är ett år yngre än de som går i min klass. Varför? Jo, av den anledningen som varje_jävla_tonåring tar upp när jag säger att jag är 94:a.
"ÅH MED DÅ KOMMER INTE DU KUNNA GÅ PÅ DIN STUDENTSKIVA FÖR DU KOMMER INTE VARA ARTON".

"Tack, vad fin du är som påminner. Var god se varningsskylten på grinden till mitt sinne som det står 'Varning för aggressioner som kan utlösas i samband med diskussion om mitt utanförskap som är i samband med min ålder'. "

Dagens känsla: Lycka för två vänner som funnit varandra.

Fan, jag som skulle skriva ett kort inlägg. Brukar alltid bli såhär. Wött the fökk. Och ursäkta ilska, sov fyra timmar inatt och jag har känt mig som ett stort misslyckande hela dagen.

/inkzor